Böjningsformer av verbet 'att orsaka, resultera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usfiru
أُسفِرُ
jag - nutid
'asfartu
أَسفَرتُ
jag - dåtid
'usfir
أُسفِر
jag - subjunktiv
'usfir
أُسفِر
jag - jussiv
du (m)
tusfiru
تُسفِرُ
du (m) - nutid
'asfarta
أَسفَرتَ
du (m) - dåtid
tusfir
تُسفِر
du (m) - subjunktiv
tusfir
تُسفِر
du (m) - jussiv
du (f)
tusfiriina
تُسفِرِينَ
du (f) - nutid
'asfarti
أَسفَرتِ
du (f) - dåtid
tusfirii
تُسفِرِي
du (f) - subjunktiv
tusfirii
تُسفِرِي
du (f) - jussiv
han
yusfiru
يُسفِرُ
han - nutid
'asfara
أَسفَرَ
han - dåtid
yusfir
يُسفِر
han - subjunktiv
yusfir
يُسفِر
han - jussiv
hon
tusfiru
تُسفِرُ
hon - nutid
'asfarat
أَسفَرَت
hon - dåtid
tusfir
تُسفِر
hon - subjunktiv
tusfir
تُسفِر
hon - jussiv
vi
nusfiru
نُسفِرُ
vi - nutid
'asfarnaa
أَسفَرنَا
vi - dåtid
nusfir
نُسفِر
vi - subjunktiv
nusfir
نُسفِر
vi - jussiv
ni (m)
tusfiruuna
تُسفِرُونَ
ni (m) - nutid
'asfartum
أَسفَرتُم
ni (m) - dåtid
tusfiruu
تُسفِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tusfiruu
تُسفِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusfirna
تُسفِرنَ
ni (f) - nutid
'asfartunna
أَسفَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusfirna
تُسفِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tusfirna
تُسفِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusfiruuna
يُسفِرُونَ
de (m) - nutid
'asfaruu
أَسفَرُوا
de (m) - dåtid
yusfiruu
يُسفِرُوا
de (m) - subjunktiv
yusfiruu
يُسفِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusfirna
يُسفِرنَ
de (f) - nutid
'asfarna
أَسفَرنَ
de (f) - dåtid
yusfirna
يُسفِرنَ
de (f) - subjunktiv
yusfirna
يُسفِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusfiraani
تُسفِرَانِ
ni två - nutid
'asfartumaa
أَسفَرتُمَا
ni två - dåtid
tusfiraa
تُسفِرَا
ni två - subjunktiv
tusfiraa
تُسفِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusfiraani
يُسفِرَانِ
de två (m) - nutid
'asfaraa
أَسفَرَا
de två (m) - dåtid
yusfiraa
يُسفِرَا
de två (m) - subjunktiv
yusfiraa
يُسفِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusfiraani
تُسفِرَانِ
de två (f) - nutid
'asfarataa
أَسفَرَتَا
de två (f) - dåtid
tusfiraa
تُسفِرَا
de två (f) - subjunktiv
tusfiraa
تُسفِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.