Böjningsformer av verbet 'att separera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufarriqu
أُفَرِّقُ
jag - nutid
farraqtu
فَرَّقتُ
jag - dåtid
'ufarriq
أُفَرِّق
jag - subjunktiv
'ufarriq
أُفَرِّق
jag - jussiv
du (m)
tufarriqu
تُفَرِّقُ
du (m) - nutid
farraqta
فَرَّقتَ
du (m) - dåtid
tufarriq
تُفَرِّق
du (m) - subjunktiv
tufarriq
تُفَرِّق
du (m) - jussiv
du (f)
tufarriqiina
تُفَرِّقِينَ
du (f) - nutid
farraqti
فَرَّقتِ
du (f) - dåtid
tufarriqii
تُفَرِّقِي
du (f) - subjunktiv
tufarriqii
تُفَرِّقِي
du (f) - jussiv
han
yufarriqu
يُفَرِّقُ
han - nutid
farraqa
فَرَّقَ
han - dåtid
yufarriq
يُفَرِّق
han - subjunktiv
yufarriq
يُفَرِّق
han - jussiv
hon
tufarriqu
تُفَرِّقُ
hon - nutid
farraqat
فَرَّقَت
hon - dåtid
tufarriq
تُفَرِّق
hon - subjunktiv
tufarriq
تُفَرِّق
hon - jussiv
vi
nufarriqu
نُفَرِّقُ
vi - nutid
farraqnaa
فَرَّقنَا
vi - dåtid
nufarriq
نُفَرِّق
vi - subjunktiv
nufarriq
نُفَرِّق
vi - jussiv
ni (m)
tufarriquuna
تُفَرِّقُونَ
ni (m) - nutid
farraqtum
فَرَّقتُم
ni (m) - dåtid
tufarriquu
تُفَرِّقُوا
ni (m) - subjunktiv
tufarriquu
تُفَرِّقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufarriqna
تُفَرِّقنَ
ni (f) - nutid
farraqtunna
فَرَّقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufarriqna
تُفَرِّقنَ
ni (f) - subjunktiv
tufarriqna
تُفَرِّقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufarriquuna
يُفَرِّقُونَ
de (m) - nutid
farraquu
فَرَّقُوا
de (m) - dåtid
yufarriquu
يُفَرِّقُوا
de (m) - subjunktiv
yufarriquu
يُفَرِّقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufarriqna
يُفَرِّقنَ
de (f) - nutid
farraqna
فَرَّقنَ
de (f) - dåtid
yufarriqna
يُفَرِّقنَ
de (f) - subjunktiv
yufarriqna
يُفَرِّقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufarriqaani
تُفَرِّقَانِ
ni två - nutid
farraqtumaa
فَرَّقتُمَا
ni två - dåtid
tufarriqaa
تُفَرِّقَا
ni två - subjunktiv
tufarriqaa
تُفَرِّقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufarriqaani
يُفَرِّقَانِ
de två (m) - nutid
farraqaa
فَرَّقَا
de två (m) - dåtid
yufarriqaa
يُفَرِّقَا
de två (m) - subjunktiv
yufarriqaa
يُفَرِّقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufarriqaani
تُفَرِّقَانِ
de två (f) - nutid
farraqataa
فَرَّقَتَا
de två (f) - dåtid
tufarriqaa
تُفَرِّقَا
de två (f) - subjunktiv
tufarriqaa
تُفَرِّقَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.