Böjningsformer av verbet 'att civilisera, urbanisera'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'umaddinu
أُمَدِّنُ
jag - nutid
maddantu
مَدَّنتُ
jag - dåtid
'umaddin
أُمَدِّن
jag - subjunktiv
'umaddin
أُمَدِّن
jag - jussiv
du (m)
tumaddinu
تُمَدِّنُ
du (m) - nutid
maddanta
مَدَّنتَ
du (m) - dåtid
tumaddin
تُمَدِّن
du (m) - subjunktiv
tumaddin
تُمَدِّن
du (m) - jussiv
du (f)
tumaddiniina
تُمَدِّنِينَ
du (f) - nutid
maddanti
مَدَّنتِ
du (f) - dåtid
tumaddinii
تُمَدِّنِي
du (f) - subjunktiv
tumaddinii
تُمَدِّنِي
du (f) - jussiv
han
yumaddinu
يُمَدِّنُ
han - nutid
maddana
مَدَّنَ
han - dåtid
yumaddin
يُمَدِّن
han - subjunktiv
yumaddin
يُمَدِّن
han - jussiv
hon
tumaddinu
تُمَدِّنُ
hon - nutid
maddanat
مَدَّنَت
hon - dåtid
tumaddin
تُمَدِّن
hon - subjunktiv
tumaddin
تُمَدِّن
hon - jussiv
vi
numaddinu
نُمَدِّنُ
vi - nutid
maddannaa
مَدَّنَّا
vi - dåtid
numaddin
نُمَدِّن
vi - subjunktiv
numaddin
نُمَدِّن
vi - jussiv
ni (m)
tumaddinuuna
تُمَدِّنُونَ
ni (m) - nutid
maddantum
مَدَّنتُم
ni (m) - dåtid
tumaddinuu
تُمَدِّنُوا
ni (m) - subjunktiv
tumaddinuu
تُمَدِّنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tumaddinna
تُمَدِّنَّ
ni (f) - nutid
maddantunna
مَدَّنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tumaddinna
تُمَدِّنَّ
ni (f) - subjunktiv
tumaddinna
تُمَدِّنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yumaddinuuna
يُمَدِّنُونَ
de (m) - nutid
maddanuu
مَدَّنُوا
de (m) - dåtid
yumaddinuu
يُمَدِّنُوا
de (m) - subjunktiv
yumaddinuu
يُمَدِّنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yumaddinna
يُمَدِّنَّ
de (f) - nutid
maddanna
مَدَّنَّ
de (f) - dåtid
yumaddinna
يُمَدِّنَّ
de (f) - subjunktiv
yumaddinna
يُمَدِّنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tumaddinaani
تُمَدِّنَانِ
ni två - nutid
maddantumaa
مَدَّنتُمَا
ni två - dåtid
tumaddinaa
تُمَدِّنَا
ni två - subjunktiv
tumaddinaa
تُمَدِّنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yumaddinaani
يُمَدِّنَانِ
de två (m) - nutid
maddanaa
مَدَّنَا
de två (m) - dåtid
yumaddinaa
يُمَدِّنَا
de två (m) - subjunktiv
yumaddinaa
يُمَدِّنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tumaddinaani
تُمَدِّنَانِ
de två (f) - nutid
maddanataa
مَدَّنَتَا
de två (f) - dåtid
tumaddinaa
تُمَدِّنَا
de två (f) - subjunktiv
tumaddinaa
تُمَدِّنَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.