Böjningsformer av verbet 'att äta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aakulu
آكُلُ
jag - nutid
'akaltu
أَكَلتُ
jag - dåtid
'aakula
آكُلَ
jag - subjunktiv
'aakul
آكُل
jag - jussiv
du (m)
ta'kulu
تَأكُلُ
du (m) - nutid
'akalta
أَكَلتَ
du (m) - dåtid
ta'kula
تَأكُلَ
du (m) - subjunktiv
ta'kul
تَأكُل
du (m) - jussiv
du (f)
ta'kuliina
تَأكُلِينَ
du (f) - nutid
'akalti
أَكَلتِ
du (f) - dåtid
ta'kulii
تَأكُلِي
du (f) - subjunktiv
ta'kulii
تَأكُلِي
du (f) - jussiv
han
ya'kulu
يَأكُلُ
han - nutid
'akala
أَكَلَ
han - dåtid
ya'kula
يَأكُلَ
han - subjunktiv
ya'kul
يَأكُل
han - jussiv
hon
ta'kulu
تَأكُلُ
hon - nutid
'akalat
أَكَلَت
hon - dåtid
ta'kula
تَأكُلَ
hon - subjunktiv
ta'kul
تَأكُل
hon - jussiv
vi
na'kulu
نَأكُلُ
vi - nutid
'akalnaa
أَكَلنَا
vi - dåtid
na'kula
نَأكُلَ
vi - subjunktiv
na'kul
نَأكُل
vi - jussiv
ni (m)
ta'kuluuna
تَأكُلُونَ
ni (m) - nutid
'akaltum
أَكَلتُم
ni (m) - dåtid
ta'kuluu
تَأكُلُوا
ni (m) - subjunktiv
ta'kuluu
تَأكُلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta'kulna
تَأكُلنَ
ni (f) - nutid
'akaltunna
أَكَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta'kulna
تَأكُلنَ
ni (f) - subjunktiv
ta'kulna
تَأكُلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya'kuluuna
يَأكُلُونَ
de (m) - nutid
'akaluu
أَكَلُوا
de (m) - dåtid
ya'kuluu
يَأكُلُوا
de (m) - subjunktiv
ya'kuluu
يَأكُلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya'kulna
يَأكُلنَ
de (f) - nutid
'akalna
أَكَلنَ
de (f) - dåtid
ya'kulna
يَأكُلنَ
de (f) - subjunktiv
ya'kulna
يَأكُلنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta'kulaani
تَأكُلَانِ
ni två - nutid
'akaltumaa
أَكَلتُمَا
ni två - dåtid
ta'kulaa
تَأكُلَا
ni två - subjunktiv
ta'kulaa
تَأكُلَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya'kulaani
يَأكُلَانِ
de två (m) - nutid
'akalaa
أَكَلَا
de två (m) - dåtid
ya'kulaa
يَأكُلَا
de två (m) - subjunktiv
ya'kulaa
يَأكُلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta'kulaani
تَأكُلَانِ
de två (f) - nutid
'akalataa
أَكَلَتَا
de två (f) - dåtid
ta'kulaa
تَأكُلَا
de två (f) - subjunktiv
ta'kulaa
تَأكُلَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
kul
كُل
du (m) - imperativ
du (f)
kulii
كُلِي
du (f) - imperativ
du (dual)
kulaa
كُلَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
kuluu
كُلُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
kulna
كُلنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.