Böjningsformer av verbet 'att spränga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufajjiru
أُفَجِّرُ
jag - nutid
fajjartu
فَجَّرتُ
jag - dåtid
'ufajjir
أُفَجِّر
jag - subjunktiv
'ufajjir
أُفَجِّر
jag - jussiv
du (m)
tufajjiru
تُفَجِّرُ
du (m) - nutid
fajjarta
فَجَّرتَ
du (m) - dåtid
tufajjir
تُفَجِّر
du (m) - subjunktiv
tufajjir
تُفَجِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tufajjiriina
تُفَجِّرِينَ
du (f) - nutid
fajjarti
فَجَّرتِ
du (f) - dåtid
tufajjirii
تُفَجِّرِي
du (f) - subjunktiv
tufajjirii
تُفَجِّرِي
du (f) - jussiv
han
yufajjiru
يُفَجِّرُ
han - nutid
fajjara
فَجَّرَ
han - dåtid
yufajjir
يُفَجِّر
han - subjunktiv
yufajjir
يُفَجِّر
han - jussiv
hon
tufajjiru
تُفَجِّرُ
hon - nutid
fajjarat
فَجَّرَت
hon - dåtid
tufajjir
تُفَجِّر
hon - subjunktiv
tufajjir
تُفَجِّر
hon - jussiv
vi
nufajjiru
نُفَجِّرُ
vi - nutid
fajjarnaa
فَجَّرنَا
vi - dåtid
nufajjir
نُفَجِّر
vi - subjunktiv
nufajjir
نُفَجِّر
vi - jussiv
ni (m)
tufajjiruuna
تُفَجِّرُونَ
ni (m) - nutid
fajjartum
فَجَّرتُم
ni (m) - dåtid
tufajjiruu
تُفَجِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tufajjiruu
تُفَجِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufajjirna
تُفَجِّرنَ
ni (f) - nutid
fajjartunna
فَجَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufajjirna
تُفَجِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tufajjirna
تُفَجِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufajjiruuna
يُفَجِّرُونَ
de (m) - nutid
fajjaruu
فَجَّرُوا
de (m) - dåtid
yufajjiruu
يُفَجِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yufajjiruu
يُفَجِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufajjirna
يُفَجِّرنَ
de (f) - nutid
fajjarna
فَجَّرنَ
de (f) - dåtid
yufajjirna
يُفَجِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yufajjirna
يُفَجِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufajjiraani
تُفَجِّرَانِ
ni två - nutid
fajjartumaa
فَجَّرتُمَا
ni två - dåtid
tufajjiraa
تُفَجِّرَا
ni två - subjunktiv
tufajjiraa
تُفَجِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufajjiraani
يُفَجِّرَانِ
de två (m) - nutid
fajjaraa
فَجَّرَا
de två (m) - dåtid
yufajjiraa
يُفَجِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yufajjiraa
يُفَجِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufajjiraani
تُفَجِّرَانِ
de två (f) - nutid
fajjarataa
فَجَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tufajjiraa
تُفَجِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tufajjiraa
تُفَجِّرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.