Böjningsformer av verbet 'att mogna'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anDaju
أَنضَجُ
jag - nutid
naDijtu
نَضِجتُ
jag - dåtid
'anDaja
أَنضَجَ
jag - subjunktiv
'anDaj
أَنضَج
jag - jussiv
du (m)
tanDaju
تَنضَجُ
du (m) - nutid
naDijta
نَضِجتَ
du (m) - dåtid
tanDaja
تَنضَجَ
du (m) - subjunktiv
tanDaj
تَنضَج
du (m) - jussiv
du (f)
tanDajiina
تَنضَجِينَ
du (f) - nutid
naDijti
نَضِجتِ
du (f) - dåtid
tanDajii
تَنضَجِي
du (f) - subjunktiv
tanDajii
تَنضَجِي
du (f) - jussiv
han
yanDaju
يَنضَجُ
han - nutid
naDija
نَضِجَ
han - dåtid
yanDaja
يَنضَجَ
han - subjunktiv
yanDaj
يَنضَج
han - jussiv
hon
tanDaju
تَنضَجُ
hon - nutid
naDijat
نَضِجَت
hon - dåtid
tanDaja
تَنضَجَ
hon - subjunktiv
tanDaj
تَنضَج
hon - jussiv
vi
nanDaju
نَنضَجُ
vi - nutid
naDijnaa
نَضِجنَا
vi - dåtid
nanDaja
نَنضَجَ
vi - subjunktiv
nanDaj
نَنضَج
vi - jussiv
ni (m)
tanDajuuna
تَنضَجُونَ
ni (m) - nutid
naDijtum
نَضِجتُم
ni (m) - dåtid
tanDajuu
تَنضَجُوا
ni (m) - subjunktiv
tanDajuu
تَنضَجُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanDajna
تَنضَجنَ
ni (f) - nutid
naDijtunna
نَضِجتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanDajna
تَنضَجنَ
ni (f) - subjunktiv
tanDajna
تَنضَجنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanDajuuna
يَنضَجُونَ
de (m) - nutid
naDijuu
نَضِجُوا
de (m) - dåtid
yanDajuu
يَنضَجُوا
de (m) - subjunktiv
yanDajuu
يَنضَجُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanDajna
يَنضَجنَ
de (f) - nutid
naDijna
نَضِجنَ
de (f) - dåtid
yanDajna
يَنضَجنَ
de (f) - subjunktiv
yanDajna
يَنضَجنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanDajaani
تَنضَجَانِ
ni två - nutid
naDijtumaa
نَضِجتُمَا
ni två - dåtid
tanDajaa
تَنضَجَا
ni två - subjunktiv
tanDajaa
تَنضَجَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanDajaani
يَنضَجَانِ
de två (m) - nutid
naDijaa
نَضِجَا
de två (m) - dåtid
yanDajaa
يَنضَجَا
de två (m) - subjunktiv
yanDajaa
يَنضَجَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanDajaani
تَنضَجَانِ
de två (f) - nutid
naDijataa
نَضِجَتَا
de två (f) - dåtid
tanDajaa
تَنضَجَا
de två (f) - subjunktiv
tanDajaa
تَنضَجَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'inDaj
إِنضَج
du (m) - imperativ
du (f)
'inDajii
إِنضَجِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'inDajaa
إِنضَجَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'inDajuu
إِنضَجُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'inDajna
إِنضَجنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.