Böjningsformer av verbet 'att fÃ¥ att förstÃ¥, förklara'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufhimu
أُفهِمُ
jag - nutid
'afhamtu
أَفهَمتُ
jag - dåtid
'ufhim
أُفهِم
jag - subjunktiv
'ufhim
أُفهِم
jag - jussiv
du (m)
tufhimu
تُفهِمُ
du (m) - nutid
'afhamta
أَفهَمتَ
du (m) - dåtid
tufhim
تُفهِم
du (m) - subjunktiv
tufhim
تُفهِم
du (m) - jussiv
du (f)
tufhimiina
تُفهِمِينَ
du (f) - nutid
'afhamti
أَفهَمتِ
du (f) - dåtid
tufhimii
تُفهِمِي
du (f) - subjunktiv
tufhimii
تُفهِمِي
du (f) - jussiv
han
yufhimu
يُفهِمُ
han - nutid
'afhama
أَفهَمَ
han - dåtid
yufhim
يُفهِم
han - subjunktiv
yufhim
يُفهِم
han - jussiv
hon
tufhimu
تُفهِمُ
hon - nutid
'afhamat
أَفهَمَت
hon - dåtid
tufhim
تُفهِم
hon - subjunktiv
tufhim
تُفهِم
hon - jussiv
vi
nufhimu
نُفهِمُ
vi - nutid
'afhamnaa
أَفهَمنَا
vi - dåtid
nufhim
نُفهِم
vi - subjunktiv
nufhim
نُفهِم
vi - jussiv
ni (m)
tufhimuuna
تُفهِمُونَ
ni (m) - nutid
'afhamtum
أَفهَمتُم
ni (m) - dåtid
tufhimuu
تُفهِمُوا
ni (m) - subjunktiv
tufhimuu
تُفهِمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufhimna
تُفهِمنَ
ni (f) - nutid
'afhamtunna
أَفهَمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufhimna
تُفهِمنَ
ni (f) - subjunktiv
tufhimna
تُفهِمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufhimuuna
يُفهِمُونَ
de (m) - nutid
'afhamuu
أَفهَمُوا
de (m) - dåtid
yufhimuu
يُفهِمُوا
de (m) - subjunktiv
yufhimuu
يُفهِمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufhimna
يُفهِمنَ
de (f) - nutid
'afhamna
أَفهَمنَ
de (f) - dåtid
yufhimna
يُفهِمنَ
de (f) - subjunktiv
yufhimna
يُفهِمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufhimaani
تُفهِمَانِ
ni två - nutid
'afhamtumaa
أَفهَمتُمَا
ni två - dåtid
tufhimaa
تُفهِمَا
ni två - subjunktiv
tufhimaa
تُفهِمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufhimaani
يُفهِمَانِ
de två (m) - nutid
'afhamaa
أَفهَمَا
de två (m) - dåtid
yufhimaa
يُفهِمَا
de två (m) - subjunktiv
yufhimaa
يُفهِمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufhimaani
تُفهِمَانِ
de två (f) - nutid
'afhamataa
أَفهَمَتَا
de två (f) - dåtid
tufhimaa
تُفهِمَا
de två (f) - subjunktiv
tufhimaa
تُفهِمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.