Böjningsformer av verbet 'att akta sig'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHdharu
أَحذَرُ
jag - nutid
Hadhirtu
حَذِرتُ
jag - dåtid
'aHdhara
أَحذَرَ
jag - subjunktiv
'aHdhar
أَحذَر
jag - jussiv
du (m)
taHdharu
تَحذَرُ
du (m) - nutid
Hadhirta
حَذِرتَ
du (m) - dåtid
taHdhara
تَحذَرَ
du (m) - subjunktiv
taHdhar
تَحذَر
du (m) - jussiv
du (f)
taHdhariina
تَحذَرِينَ
du (f) - nutid
Hadhirti
حَذِرتِ
du (f) - dåtid
taHdharii
تَحذَرِي
du (f) - subjunktiv
taHdharii
تَحذَرِي
du (f) - jussiv
han
yaHdharu
يَحذَرُ
han - nutid
Hadhira
حَذِرَ
han - dåtid
yaHdhara
يَحذَرَ
han - subjunktiv
yaHdhar
يَحذَر
han - jussiv
hon
taHdharu
تَحذَرُ
hon - nutid
Hadhirat
حَذِرَت
hon - dåtid
taHdhara
تَحذَرَ
hon - subjunktiv
taHdhar
تَحذَر
hon - jussiv
vi
naHdharu
نَحذَرُ
vi - nutid
Hadhirnaa
حَذِرنَا
vi - dåtid
naHdhara
نَحذَرَ
vi - subjunktiv
naHdhar
نَحذَر
vi - jussiv
ni (m)
taHdharuuna
تَحذَرُونَ
ni (m) - nutid
Hadhirtum
حَذِرتُم
ni (m) - dåtid
taHdharuu
تَحذَرُوا
ni (m) - subjunktiv
taHdharuu
تَحذَرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHdharna
تَحذَرنَ
ni (f) - nutid
Hadhirtunna
حَذِرتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHdharna
تَحذَرنَ
ni (f) - subjunktiv
taHdharna
تَحذَرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHdharuuna
يَحذَرُونَ
de (m) - nutid
Hadhiruu
حَذِرُوا
de (m) - dåtid
yaHdharuu
يَحذَرُوا
de (m) - subjunktiv
yaHdharuu
يَحذَرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHdharna
يَحذَرنَ
de (f) - nutid
Hadhirna
حَذِرنَ
de (f) - dåtid
yaHdharna
يَحذَرنَ
de (f) - subjunktiv
yaHdharna
يَحذَرنَ
de (f) - jussiv
ni två
taHdharaani
تَحذَرَانِ
ni två - nutid
Hadhirtumaa
حَذِرتُمَا
ni två - dåtid
taHdharaa
تَحذَرَا
ni två - subjunktiv
taHdharaa
تَحذَرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHdharaani
يَحذَرَانِ
de två (m) - nutid
Hadhiraa
حَذِرَا
de två (m) - dåtid
yaHdharaa
يَحذَرَا
de två (m) - subjunktiv
yaHdharaa
يَحذَرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHdharaani
تَحذَرَانِ
de två (f) - nutid
Hadhirataa
حَذِرَتَا
de två (f) - dåtid
taHdharaa
تَحذَرَا
de två (f) - subjunktiv
taHdharaa
تَحذَرَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'iHdhar
إِحذَر
du (m) - imperativ
du (f)
'iHdharii
إِحذَرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iHdharaa
إِحذَرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iHdharuu
إِحذَرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iHdharna
إِحذَرنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.