Böjningsformer av verbet 'att genomföra, implementera, praktisera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uTabbiqu
أُطَبِّقُ
jag - nutid
Tabbaqtu
طَبَّقتُ
jag - dåtid
'uTabbiq
أُطَبِّق
jag - subjunktiv
'uTabbiq
أُطَبِّق
jag - jussiv
du (m)
tuTabbiqu
تُطَبِّقُ
du (m) - nutid
Tabbaqta
طَبَّقتَ
du (m) - dåtid
tuTabbiq
تُطَبِّق
du (m) - subjunktiv
tuTabbiq
تُطَبِّق
du (m) - jussiv
du (f)
tuTabbiqiina
تُطَبِّقِينَ
du (f) - nutid
Tabbaqti
طَبَّقتِ
du (f) - dåtid
tuTabbiqii
تُطَبِّقِي
du (f) - subjunktiv
tuTabbiqii
تُطَبِّقِي
du (f) - jussiv
han
yuTabbiqu
يُطَبِّقُ
han - nutid
Tabbaqa
طَبَّقَ
han - dåtid
yuTabbiq
يُطَبِّق
han - subjunktiv
yuTabbiq
يُطَبِّق
han - jussiv
hon
tuTabbiqu
تُطَبِّقُ
hon - nutid
Tabbaqat
طَبَّقَت
hon - dåtid
tuTabbiq
تُطَبِّق
hon - subjunktiv
tuTabbiq
تُطَبِّق
hon - jussiv
vi
nuTabbiqu
نُطَبِّقُ
vi - nutid
Tabbaqnaa
طَبَّقنَا
vi - dåtid
nuTabbiq
نُطَبِّق
vi - subjunktiv
nuTabbiq
نُطَبِّق
vi - jussiv
ni (m)
tuTabbiquuna
تُطَبِّقُونَ
ni (m) - nutid
Tabbaqtum
طَبَّقتُم
ni (m) - dåtid
tuTabbiquu
تُطَبِّقُوا
ni (m) - subjunktiv
tuTabbiquu
تُطَبِّقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuTabbiqna
تُطَبِّقنَ
ni (f) - nutid
Tabbaqtunna
طَبَّقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuTabbiqna
تُطَبِّقنَ
ni (f) - subjunktiv
tuTabbiqna
تُطَبِّقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuTabbiquuna
يُطَبِّقُونَ
de (m) - nutid
Tabbaquu
طَبَّقُوا
de (m) - dåtid
yuTabbiquu
يُطَبِّقُوا
de (m) - subjunktiv
yuTabbiquu
يُطَبِّقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuTabbiqna
يُطَبِّقنَ
de (f) - nutid
Tabbaqna
طَبَّقنَ
de (f) - dåtid
yuTabbiqna
يُطَبِّقنَ
de (f) - subjunktiv
yuTabbiqna
يُطَبِّقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuTabbiqaani
تُطَبِّقَانِ
ni två - nutid
Tabbaqtumaa
طَبَّقتُمَا
ni två - dåtid
tuTabbiqaa
تُطَبِّقَا
ni två - subjunktiv
tuTabbiqaa
تُطَبِّقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuTabbiqaani
يُطَبِّقَانِ
de två (m) - nutid
Tabbaqaa
طَبَّقَا
de två (m) - dåtid
yuTabbiqaa
يُطَبِّقَا
de två (m) - subjunktiv
yuTabbiqaa
يُطَبِّقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuTabbiqaani
تُطَبِّقَانِ
de två (f) - nutid
Tabbaqataa
طَبَّقَتَا
de två (f) - dåtid
tuTabbiqaa
تُطَبِّقَا
de två (f) - subjunktiv
tuTabbiqaa
تُطَبِّقَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.