Böjningsformer av verbet 'att dela lika, halvera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unaaSifu
أُنَاصِفُ
jag - nutid
naaSaftu
نَاصَفتُ
jag - dåtid
'unaaSif
أُنَاصِف
jag - subjunktiv
'unaaSif
أُنَاصِف
jag - jussiv
du (m)
tunaaSifu
تُنَاصِفُ
du (m) - nutid
naaSafta
نَاصَفتَ
du (m) - dåtid
tunaaSif
تُنَاصِف
du (m) - subjunktiv
tunaaSif
تُنَاصِف
du (m) - jussiv
du (f)
tunaaSifiina
تُنَاصِفِينَ
du (f) - nutid
naaSafti
نَاصَفتِ
du (f) - dåtid
tunaaSifii
تُنَاصِفِي
du (f) - subjunktiv
tunaaSifii
تُنَاصِفِي
du (f) - jussiv
han
yunaaSifu
يُنَاصِفُ
han - nutid
naaSafa
نَاصَفَ
han - dåtid
yunaaSif
يُنَاصِف
han - subjunktiv
yunaaSif
يُنَاصِف
han - jussiv
hon
tunaaSifu
تُنَاصِفُ
hon - nutid
naaSafat
نَاصَفَت
hon - dåtid
tunaaSif
تُنَاصِف
hon - subjunktiv
tunaaSif
تُنَاصِف
hon - jussiv
vi
nunaaSifu
نُنَاصِفُ
vi - nutid
naaSafnaa
نَاصَفنَا
vi - dåtid
nunaaSif
نُنَاصِف
vi - subjunktiv
nunaaSif
نُنَاصِف
vi - jussiv
ni (m)
tunaaSifuuna
تُنَاصِفُونَ
ni (m) - nutid
naaSaftum
نَاصَفتُم
ni (m) - dåtid
tunaaSifuu
تُنَاصِفُوا
ni (m) - subjunktiv
tunaaSifuu
تُنَاصِفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunaaSifna
تُنَاصِفنَ
ni (f) - nutid
naaSaftunna
نَاصَفتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunaaSifna
تُنَاصِفنَ
ni (f) - subjunktiv
tunaaSifna
تُنَاصِفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunaaSifuuna
يُنَاصِفُونَ
de (m) - nutid
naaSafuu
نَاصَفُوا
de (m) - dåtid
yunaaSifuu
يُنَاصِفُوا
de (m) - subjunktiv
yunaaSifuu
يُنَاصِفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunaaSifna
يُنَاصِفنَ
de (f) - nutid
naaSafna
نَاصَفنَ
de (f) - dåtid
yunaaSifna
يُنَاصِفنَ
de (f) - subjunktiv
yunaaSifna
يُنَاصِفنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunaaSifaani
تُنَاصِفَانِ
ni två - nutid
naaSaftumaa
نَاصَفتُمَا
ni två - dåtid
tunaaSifaa
تُنَاصِفَا
ni två - subjunktiv
tunaaSifaa
تُنَاصِفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunaaSifaani
يُنَاصِفَانِ
de två (m) - nutid
naaSafaa
نَاصَفَا
de två (m) - dåtid
yunaaSifaa
يُنَاصِفَا
de två (m) - subjunktiv
yunaaSifaa
يُنَاصِفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunaaSifaani
تُنَاصِفَانِ
de två (f) - nutid
naaSafataa
نَاصَفَتَا
de två (f) - dåtid
tunaaSifaa
تُنَاصِفَا
de två (f) - subjunktiv
tunaaSifaa
تُنَاصِفَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.