Böjningsformer av verbet 'att extrahera, ta bort'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unazzi3u
أُنَزِّعُ
jag - nutid
nazza3tu
نَزَّعتُ
jag - dåtid
'unazzi3
أُنَزِّع
jag - subjunktiv
'unazzi3
أُنَزِّع
jag - jussiv
du (m)
tunazzi3u
تُنَزِّعُ
du (m) - nutid
nazza3ta
نَزَّعتَ
du (m) - dåtid
tunazzi3
تُنَزِّع
du (m) - subjunktiv
tunazzi3
تُنَزِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tunazzi3iina
تُنَزِّعِينَ
du (f) - nutid
nazza3ti
نَزَّعتِ
du (f) - dåtid
tunazzi3ii
تُنَزِّعِي
du (f) - subjunktiv
tunazzi3ii
تُنَزِّعِي
du (f) - jussiv
han
yunazzi3u
يُنَزِّعُ
han - nutid
nazza3a
نَزَّعَ
han - dåtid
yunazzi3
يُنَزِّع
han - subjunktiv
yunazzi3
يُنَزِّع
han - jussiv
hon
tunazzi3u
تُنَزِّعُ
hon - nutid
nazza3at
نَزَّعَت
hon - dåtid
tunazzi3
تُنَزِّع
hon - subjunktiv
tunazzi3
تُنَزِّع
hon - jussiv
vi
nunazzi3u
نُنَزِّعُ
vi - nutid
nazza3naa
نَزَّعنَا
vi - dåtid
nunazzi3
نُنَزِّع
vi - subjunktiv
nunazzi3
نُنَزِّع
vi - jussiv
ni (m)
tunazzi3uuna
تُنَزِّعُونَ
ni (m) - nutid
nazza3tum
نَزَّعتُم
ni (m) - dåtid
tunazzi3uu
تُنَزِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tunazzi3uu
تُنَزِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunazzi3na
تُنَزِّعنَ
ni (f) - nutid
nazza3tunna
نَزَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunazzi3na
تُنَزِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tunazzi3na
تُنَزِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunazzi3uuna
يُنَزِّعُونَ
de (m) - nutid
nazza3uu
نَزَّعُوا
de (m) - dåtid
yunazzi3uu
يُنَزِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yunazzi3uu
يُنَزِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunazzi3na
يُنَزِّعنَ
de (f) - nutid
nazza3na
نَزَّعنَ
de (f) - dåtid
yunazzi3na
يُنَزِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yunazzi3na
يُنَزِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunazzi3aani
تُنَزِّعَانِ
ni två - nutid
nazza3tumaa
نَزَّعتُمَا
ni två - dåtid
tunazzi3aa
تُنَزِّعَا
ni två - subjunktiv
tunazzi3aa
تُنَزِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunazzi3aani
يُنَزِّعَانِ
de två (m) - nutid
nazza3aa
نَزَّعَا
de två (m) - dåtid
yunazzi3aa
يُنَزِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yunazzi3aa
يُنَزِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunazzi3aani
تُنَزِّعَانِ
de två (f) - nutid
nazza3ataa
نَزَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tunazzi3aa
تُنَزِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tunazzi3aa
تُنَزِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.