Böjningsformer av verbet 'att följa med'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uraafiqu
أُرَافِقُ
jag - nutid
raafaqtu
رَافَقتُ
jag - dåtid
'uraafiq
أُرَافِق
jag - subjunktiv
'uraafiq
أُرَافِق
jag - jussiv
du (m)
turaafiqu
تُرَافِقُ
du (m) - nutid
raafaqta
رَافَقتَ
du (m) - dåtid
turaafiq
تُرَافِق
du (m) - subjunktiv
turaafiq
تُرَافِق
du (m) - jussiv
du (f)
turaafiqiina
تُرَافِقِينَ
du (f) - nutid
raafaqti
رَافَقتِ
du (f) - dåtid
turaafiqii
تُرَافِقِي
du (f) - subjunktiv
turaafiqii
تُرَافِقِي
du (f) - jussiv
han
yuraafiqu
يُرَافِقُ
han - nutid
raafaqa
رَافَقَ
han - dåtid
yuraafiq
يُرَافِق
han - subjunktiv
yuraafiq
يُرَافِق
han - jussiv
hon
turaafiqu
تُرَافِقُ
hon - nutid
raafaqat
رَافَقَت
hon - dåtid
turaafiq
تُرَافِق
hon - subjunktiv
turaafiq
تُرَافِق
hon - jussiv
vi
nuraafiqu
نُرَافِقُ
vi - nutid
raafaqnaa
رَافَقنَا
vi - dåtid
nuraafiq
نُرَافِق
vi - subjunktiv
nuraafiq
نُرَافِق
vi - jussiv
ni (m)
turaafiquuna
تُرَافِقُونَ
ni (m) - nutid
raafaqtum
رَافَقتُم
ni (m) - dåtid
turaafiquu
تُرَافِقُوا
ni (m) - subjunktiv
turaafiquu
تُرَافِقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turaafiqna
تُرَافِقنَ
ni (f) - nutid
raafaqtunna
رَافَقتُنَّ
ni (f) - dåtid
turaafiqna
تُرَافِقنَ
ni (f) - subjunktiv
turaafiqna
تُرَافِقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuraafiquuna
يُرَافِقُونَ
de (m) - nutid
raafaquu
رَافَقُوا
de (m) - dåtid
yuraafiquu
يُرَافِقُوا
de (m) - subjunktiv
yuraafiquu
يُرَافِقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuraafiqna
يُرَافِقنَ
de (f) - nutid
raafaqna
رَافَقنَ
de (f) - dåtid
yuraafiqna
يُرَافِقنَ
de (f) - subjunktiv
yuraafiqna
يُرَافِقنَ
de (f) - jussiv
ni två
turaafiqaani
تُرَافِقَانِ
ni två - nutid
raafaqtumaa
رَافَقتُمَا
ni två - dåtid
turaafiqaa
تُرَافِقَا
ni två - subjunktiv
turaafiqaa
تُرَافِقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuraafiqaani
يُرَافِقَانِ
de två (m) - nutid
raafaqaa
رَافَقَا
de två (m) - dåtid
yuraafiqaa
يُرَافِقَا
de två (m) - subjunktiv
yuraafiqaa
يُرَافِقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turaafiqaani
تُرَافِقَانِ
de två (f) - nutid
raafaqataa
رَافَقَتَا
de två (f) - dåtid
turaafiqaa
تُرَافِقَا
de två (f) - subjunktiv
turaafiqaa
تُرَافِقَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.