Böjningsformer av verbet 'att närma sig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHiinu
أَحِينُ
jag - nutid
Hintu
حِنتُ
jag - dåtid
'aHina
أَحِنَ
jag - subjunktiv
'aHin
أَحِن
jag - jussiv
du (m)
taHiinu
تَحِينُ
du (m) - nutid
Hinta
حِنتَ
du (m) - dåtid
taHina
تَحِنَ
du (m) - subjunktiv
taHin
تَحِن
du (m) - jussiv
du (f)
taHiiniina
تَحِينِينَ
du (f) - nutid
Hinti
حِنتِ
du (f) - dåtid
taHiinii
تَحِينِي
du (f) - subjunktiv
taHiinii
تَحِينِي
du (f) - jussiv
han
yaHiinu
يَحِينُ
han - nutid
Haana
حَانَ
han - dåtid
yaHina
يَحِنَ
han - subjunktiv
yaHin
يَحِن
han - jussiv
hon
taHiinu
تَحِينُ
hon - nutid
Haanat
حَانَت
hon - dåtid
taHina
تَحِنَ
hon - subjunktiv
taHin
تَحِن
hon - jussiv
vi
naHiinu
نَحِينُ
vi - nutid
Hinnaa
حِنَّا
vi - dåtid
naHina
نَحِنَ
vi - subjunktiv
naHin
نَحِن
vi - jussiv
ni (m)
taHiinuuna
تَحِينُونَ
ni (m) - nutid
Hintum
حِنتُم
ni (m) - dåtid
taHiinuu
تَحِينُوا
ni (m) - subjunktiv
taHiinuu
تَحِينُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHinna
تَحِنَّ
ni (f) - nutid
Hintunna
حِنتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHinna
تَحِنَّ
ni (f) - subjunktiv
taHinna
تَحِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHiinuuna
يَحِينُونَ
de (m) - nutid
Haanuu
حَانُوا
de (m) - dåtid
yaHiinuu
يَحِينُوا
de (m) - subjunktiv
yaHiinuu
يَحِينُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHinna
يَحِنَّ
de (f) - nutid
Hinna
حِنَّ
de (f) - dåtid
yaHinna
يَحِنَّ
de (f) - subjunktiv
yaHinna
يَحِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
taHiinaani
تَحِينَانِ
ni två - nutid
Hintumaa
حِنتُمَا
ni två - dåtid
taHinaa
تَحِنَا
ni två - subjunktiv
taHinaa
تَحِنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHiinaani
يَحِينَانِ
de två (m) - nutid
Hinaa
حِنَا
de två (m) - dåtid
yaHinaa
يَحِنَا
de två (m) - subjunktiv
yaHinaa
يَحِنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHiinaani
تَحِينَانِ
de två (f) - nutid
Hinataa
حِنَتَا
de två (f) - dåtid
taHinaa
تَحِنَا
de två (f) - subjunktiv
taHinaa
تَحِنَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
Hin
حِن
du (m) - imperativ
du (f)
Hiinii
حِينِي
du (f) - imperativ
du (dual)
Hiinaa
حِينَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
Hiinuu
حِينُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
Hinna
حِننَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.