Böjningsformer av verbet 'att landa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ahbuTu
أَهبُطُ
jag - nutid
habaTtu
هَبَطتُ
jag - dåtid
'ahbuTa
أَهبُطَ
jag - subjunktiv
'ahbuT
أَهبُط
jag - jussiv
du (m)
tahbuTu
تَهبُطُ
du (m) - nutid
habaTta
هَبَطتَ
du (m) - dåtid
tahbuTa
تَهبُطَ
du (m) - subjunktiv
tahbuT
تَهبُط
du (m) - jussiv
du (f)
tahbuTiina
تَهبُطِينَ
du (f) - nutid
habaTti
هَبَطتِ
du (f) - dåtid
tahbuTii
تَهبُطِي
du (f) - subjunktiv
tahbuTii
تَهبُطِي
du (f) - jussiv
han
yahbuTu
يَهبُطُ
han - nutid
habaTa
هَبَطَ
han - dåtid
yahbuTa
يَهبُطَ
han - subjunktiv
yahbuT
يَهبُط
han - jussiv
hon
tahbuTu
تَهبُطُ
hon - nutid
habaTat
هَبَطَت
hon - dåtid
tahbuTa
تَهبُطَ
hon - subjunktiv
tahbuT
تَهبُط
hon - jussiv
vi
nahbuTu
نَهبُطُ
vi - nutid
habaTnaa
هَبَطنَا
vi - dåtid
nahbuTa
نَهبُطَ
vi - subjunktiv
nahbuT
نَهبُط
vi - jussiv
ni (m)
tahbuTuuna
تَهبُطُونَ
ni (m) - nutid
habaTtum
هَبَطتُم
ni (m) - dåtid
tahbuTuu
تَهبُطُوا
ni (m) - subjunktiv
tahbuTuu
تَهبُطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tahbuTna
تَهبُطنَ
ni (f) - nutid
habaTtunna
هَبَطتُنَّ
ni (f) - dåtid
tahbuTna
تَهبُطنَ
ni (f) - subjunktiv
tahbuTna
تَهبُطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yahbuTuuna
يَهبُطُونَ
de (m) - nutid
habaTuu
هَبَطُوا
de (m) - dåtid
yahbuTuu
يَهبُطُوا
de (m) - subjunktiv
yahbuTuu
يَهبُطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yahbuTna
يَهبُطنَ
de (f) - nutid
habaTna
هَبَطنَ
de (f) - dåtid
yahbuTna
يَهبُطنَ
de (f) - subjunktiv
yahbuTna
يَهبُطنَ
de (f) - jussiv
ni två
tahbuTaani
تَهبُطَانِ
ni två - nutid
habaTtumaa
هَبَطتُمَا
ni två - dåtid
tahbuTaa
تَهبُطَا
ni två - subjunktiv
tahbuTaa
تَهبُطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yahbuTaani
يَهبُطَانِ
de två (m) - nutid
habaTaa
هَبَطَا
de två (m) - dåtid
yahbuTaa
يَهبُطَا
de två (m) - subjunktiv
yahbuTaa
يَهبُطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tahbuTaani
تَهبُطَانِ
de två (f) - nutid
habaTataa
هَبَطَتَا
de två (f) - dåtid
tahbuTaa
تَهبُطَا
de två (f) - subjunktiv
tahbuTaa
تَهبُطَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uhbuT
أُهبُط
du (m) - imperativ
du (f)
'uhbuTii
أُهبُطِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uhbuTaa
أُهبُطَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uhbuTuu
أُهبُطُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uhbuTna
أُهبُطنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.