Böjningsformer av verbet 'att hosta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'as3ulu
أَسعُلُ
jag - nutid
sa3altu
سَعَلتُ
jag - dåtid
'as3ula
أَسعُلَ
jag - subjunktiv
'as3ul
أَسعُل
jag - jussiv
du (m)
tas3ulu
تَسعُلُ
du (m) - nutid
sa3alta
سَعَلتَ
du (m) - dåtid
tas3ula
تَسعُلَ
du (m) - subjunktiv
tas3ul
تَسعُل
du (m) - jussiv
du (f)
tas3uliina
تَسعُلِينَ
du (f) - nutid
sa3alti
سَعَلتِ
du (f) - dåtid
tas3ulii
تَسعُلِي
du (f) - subjunktiv
tas3ulii
تَسعُلِي
du (f) - jussiv
han
yas3ulu
يَسعُلُ
han - nutid
sa3ala
سَعَلَ
han - dåtid
yas3ula
يَسعُلَ
han - subjunktiv
yas3ul
يَسعُل
han - jussiv
hon
tas3ulu
تَسعُلُ
hon - nutid
sa3alat
سَعَلَت
hon - dåtid
tas3ula
تَسعُلَ
hon - subjunktiv
tas3ul
تَسعُل
hon - jussiv
vi
nas3ulu
نَسعُلُ
vi - nutid
sa3alnaa
سَعَلنَا
vi - dåtid
nas3ula
نَسعُلَ
vi - subjunktiv
nas3ul
نَسعُل
vi - jussiv
ni (m)
tas3uluuna
تَسعُلُونَ
ni (m) - nutid
sa3altum
سَعَلتُم
ni (m) - dåtid
tas3uluu
تَسعُلُوا
ni (m) - subjunktiv
tas3uluu
تَسعُلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tas3ulna
تَسعُلنَ
ni (f) - nutid
sa3altunna
سَعَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tas3ulna
تَسعُلنَ
ni (f) - subjunktiv
tas3ulna
تَسعُلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yas3uluuna
يَسعُلُونَ
de (m) - nutid
sa3aluu
سَعَلُوا
de (m) - dåtid
yas3uluu
يَسعُلُوا
de (m) - subjunktiv
yas3uluu
يَسعُلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yas3ulna
يَسعُلنَ
de (f) - nutid
sa3alna
سَعَلنَ
de (f) - dåtid
yas3ulna
يَسعُلنَ
de (f) - subjunktiv
yas3ulna
يَسعُلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tas3ulaani
تَسعُلَانِ
ni två - nutid
sa3altumaa
سَعَلتُمَا
ni två - dåtid
tas3ulaa
تَسعُلَا
ni två - subjunktiv
tas3ulaa
تَسعُلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yas3ulaani
يَسعُلَانِ
de två (m) - nutid
sa3alaa
سَعَلَا
de två (m) - dåtid
yas3ulaa
يَسعُلَا
de två (m) - subjunktiv
yas3ulaa
يَسعُلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tas3ulaani
تَسعُلَانِ
de två (f) - nutid
sa3alataa
سَعَلَتَا
de två (f) - dåtid
tas3ulaa
تَسعُلَا
de två (f) - subjunktiv
tas3ulaa
تَسعُلَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'us3ul
أُسعُل
du (m) - imperativ
du (f)
'us3ulii
أُسعُلِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'us3ulaa
أُسعُلَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'us3uluu
أُسعُلُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'us3ulna
أُسعُلنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.