Böjningsformer av verbet 'att färga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ulawwinu
أُلَوِّنُ
jag - nutid
lawwantu
لَوَّنتُ
jag - dåtid
'ulawwin
أُلَوِّن
jag - subjunktiv
'ulawwin
أُلَوِّن
jag - jussiv
du (m)
tulawwinu
تُلَوِّنُ
du (m) - nutid
lawwanta
لَوَّنتَ
du (m) - dåtid
tulawwin
تُلَوِّن
du (m) - subjunktiv
tulawwin
تُلَوِّن
du (m) - jussiv
du (f)
tulawwiniina
تُلَوِّنِينَ
du (f) - nutid
lawwanti
لَوَّنتِ
du (f) - dåtid
tulawwinii
تُلَوِّنِي
du (f) - subjunktiv
tulawwinii
تُلَوِّنِي
du (f) - jussiv
han
yulawwinu
يُلَوِّنُ
han - nutid
lawwana
لَوَّنَ
han - dåtid
yulawwin
يُلَوِّن
han - subjunktiv
yulawwin
يُلَوِّن
han - jussiv
hon
tulawwinu
تُلَوِّنُ
hon - nutid
lawwanat
لَوَّنَت
hon - dåtid
tulawwin
تُلَوِّن
hon - subjunktiv
tulawwin
تُلَوِّن
hon - jussiv
vi
nulawwinu
نُلَوِّنُ
vi - nutid
lawwannaa
لَوَّنَّا
vi - dåtid
nulawwin
نُلَوِّن
vi - subjunktiv
nulawwin
نُلَوِّن
vi - jussiv
ni (m)
tulawwinuuna
تُلَوِّنُونَ
ni (m) - nutid
lawwantum
لَوَّنتُم
ni (m) - dåtid
tulawwinuu
تُلَوِّنُوا
ni (m) - subjunktiv
tulawwinuu
تُلَوِّنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tulawwinna
تُلَوِّنَّ
ni (f) - nutid
lawwantunna
لَوَّنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tulawwinna
تُلَوِّنَّ
ni (f) - subjunktiv
tulawwinna
تُلَوِّنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yulawwinuuna
يُلَوِّنُونَ
de (m) - nutid
lawwanuu
لَوَّنُوا
de (m) - dåtid
yulawwinuu
يُلَوِّنُوا
de (m) - subjunktiv
yulawwinuu
يُلَوِّنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yulawwinna
يُلَوِّنَّ
de (f) - nutid
lawwanna
لَوَّنَّ
de (f) - dåtid
yulawwinna
يُلَوِّنَّ
de (f) - subjunktiv
yulawwinna
يُلَوِّنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tulawwinaani
تُلَوِّنَانِ
ni två - nutid
lawwantumaa
لَوَّنتُمَا
ni två - dåtid
tulawwinaa
تُلَوِّنَا
ni två - subjunktiv
tulawwinaa
تُلَوِّنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yulawwinaani
يُلَوِّنَانِ
de två (m) - nutid
lawwanaa
لَوَّنَا
de två (m) - dåtid
yulawwinaa
يُلَوِّنَا
de två (m) - subjunktiv
yulawwinaa
يُلَوِّنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tulawwinaani
تُلَوِّنَانِ
de två (f) - nutid
lawwanataa
لَوَّنَتَا
de två (f) - dåtid
tulawwinaa
تُلَوِّنَا
de två (f) - subjunktiv
tulawwinaa
تُلَوِّنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.