Böjningsformer av verbet 'att ackumulera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'arkumu
أَركُمُ
jag - nutid
rakamtu
رَكَمتُ
jag - dåtid
'arkuma
أَركُمَ
jag - subjunktiv
'arkum
أَركُم
jag - jussiv
du (m)
tarkumu
تَركُمُ
du (m) - nutid
rakamta
رَكَمتَ
du (m) - dåtid
tarkuma
تَركُمَ
du (m) - subjunktiv
tarkum
تَركُم
du (m) - jussiv
du (f)
tarkumiina
تَركُمِينَ
du (f) - nutid
rakamti
رَكَمتِ
du (f) - dåtid
tarkumii
تَركُمِي
du (f) - subjunktiv
tarkumii
تَركُمِي
du (f) - jussiv
han
yarkumu
يَركُمُ
han - nutid
rakama
رَكَمَ
han - dåtid
yarkuma
يَركُمَ
han - subjunktiv
yarkum
يَركُم
han - jussiv
hon
tarkumu
تَركُمُ
hon - nutid
rakamat
رَكَمَت
hon - dåtid
tarkuma
تَركُمَ
hon - subjunktiv
tarkum
تَركُم
hon - jussiv
vi
narkumu
نَركُمُ
vi - nutid
rakamnaa
رَكَمنَا
vi - dåtid
narkuma
نَركُمَ
vi - subjunktiv
narkum
نَركُم
vi - jussiv
ni (m)
tarkumuuna
تَركُمُونَ
ni (m) - nutid
rakamtum
رَكَمتُم
ni (m) - dåtid
tarkumuu
تَركُمُوا
ni (m) - subjunktiv
tarkumuu
تَركُمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tarkumna
تَركُمنَ
ni (f) - nutid
rakamtunna
رَكَمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tarkumna
تَركُمنَ
ni (f) - subjunktiv
tarkumna
تَركُمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yarkumuuna
يَركُمُونَ
de (m) - nutid
rakamuu
رَكَمُوا
de (m) - dåtid
yarkumuu
يَركُمُوا
de (m) - subjunktiv
yarkumuu
يَركُمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yarkumna
يَركُمنَ
de (f) - nutid
rakamna
رَكَمنَ
de (f) - dåtid
yarkumna
يَركُمنَ
de (f) - subjunktiv
yarkumna
يَركُمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tarkumaani
تَركُمَانِ
ni två - nutid
rakamtumaa
رَكَمتُمَا
ni två - dåtid
tarkumaa
تَركُمَا
ni två - subjunktiv
tarkumaa
تَركُمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yarkumaani
يَركُمَانِ
de två (m) - nutid
rakamaa
رَكَمَا
de två (m) - dåtid
yarkumaa
يَركُمَا
de två (m) - subjunktiv
yarkumaa
يَركُمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tarkumaani
تَركُمَانِ
de två (f) - nutid
rakamataa
رَكَمَتَا
de två (f) - dåtid
tarkumaa
تَركُمَا
de två (f) - subjunktiv
tarkumaa
تَركُمَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'urkum
أُركُم
du (m) - imperativ
du (f)
'urkumii
أُركُمِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'urkumaa
أُركُمَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'urkumuu
أُركُمُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'urkumna
أُركُمنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.