Böjningsformer av verbet 'att fly'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anjuu
أَنجُو
jag - nutid
najawtu
نَجَوتُ
jag - dåtid
'anjua
أَنجَُ
jag - subjunktiv
'anju
أَنجُ
jag - jussiv
du (m)
tanjuu
تَنجُو
du (m) - nutid
najawta
نَجَوتَ
du (m) - dåtid
tanjua
تَنجَُ
du (m) - subjunktiv
tanju
تَنجُ
du (m) - jussiv
du (f)
tanjiina
تَنجِينَ
du (f) - nutid
najawti
نَجَوتِ
du (f) - dåtid
tanjii
تَنجِي
du (f) - subjunktiv
tanjii
تَنجِي
du (f) - jussiv
han
yanjuu
يَنجُو
han - nutid
najaa
نَجَا
han - dåtid
yanjua
يَنجَُ
han - subjunktiv
yanju
يَنجُ
han - jussiv
hon
tanjuu
تَنجُو
hon - nutid
najat
نَجَت
hon - dåtid
tanjua
تَنجَُ
hon - subjunktiv
tanju
تَنجُ
hon - jussiv
vi
nanjuu
نَنجُو
vi - nutid
najawnaa
نَجَونَا
vi - dåtid
nanjua
نَنجَُ
vi - subjunktiv
nanju
نَنجُ
vi - jussiv
ni (m)
tanjuuna
تَنجُونَ
ni (m) - nutid
najawtum
نَجَوتُم
ni (m) - dåtid
tanjuu
تَنجُوا
ni (m) - subjunktiv
tanjuu
تَنجُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanjuuna
تَنجُونَ
ni (f) - nutid
najawtunna
نَجَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanjuuna
تَنجُونَ
ni (f) - subjunktiv
tanjuuna
تَنجُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanjuuna
يَنجُونَ
de (m) - nutid
najauu
نَجَُوا
de (m) - dåtid
yanjuu
يَنجُوا
de (m) - subjunktiv
yanjuu
يَنجُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanjuuna
يَنجُونَ
de (f) - nutid
najawna
نَجَونَ
de (f) - dåtid
yanjuuna
يَنجُونَ
de (f) - subjunktiv
yanjuuna
يَنجُونَ
de (f) - jussiv
ni två
tanjuwaani
تَنجُوَانِ
ni två - nutid
najawtumaa
نَجَوتُمَا
ni två - dåtid
tanjuaa
تَنجَُا
ni två - subjunktiv
tanjuaa
تَنجَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yanjuwaani
يَنجُوَانِ
de två (m) - nutid
najawaa
نَجَوَا
de två (m) - dåtid
yanjuaa
يَنجَُا
de två (m) - subjunktiv
yanjuaa
يَنجَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanjuwaani
تَنجُوَانِ
de två (f) - nutid
najawataa
نَجَوَتَا
de två (f) - dåtid
tanjuaa
تَنجَُا
de två (f) - subjunktiv
tanjuaa
تَنجَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'unju
أُنجُ
du (m) - imperativ
du (f)
'unjii
أُنجِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'unjuwaa
أُنجُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'unjuu
أُنجُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'unjuuna
أُنجُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.