Böjningsformer av verbet 'att ha roligt'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'amraHu
أَمرَحُ
jag - nutid
mariHtu
مَرِحتُ
jag - dåtid
'amraHa
أَمرَحَ
jag - subjunktiv
'amraH
أَمرَح
jag - jussiv
du (m)
tamraHu
تَمرَحُ
du (m) - nutid
mariHta
مَرِحتَ
du (m) - dåtid
tamraHa
تَمرَحَ
du (m) - subjunktiv
tamraH
تَمرَح
du (m) - jussiv
du (f)
tamraHiina
تَمرَحِينَ
du (f) - nutid
mariHti
مَرِحتِ
du (f) - dåtid
tamraHii
تَمرَحِي
du (f) - subjunktiv
tamraHii
تَمرَحِي
du (f) - jussiv
han
yamraHu
يَمرَحُ
han - nutid
mariHa
مَرِحَ
han - dåtid
yamraHa
يَمرَحَ
han - subjunktiv
yamraH
يَمرَح
han - jussiv
hon
tamraHu
تَمرَحُ
hon - nutid
mariHat
مَرِحَت
hon - dåtid
tamraHa
تَمرَحَ
hon - subjunktiv
tamraH
تَمرَح
hon - jussiv
vi
namraHu
نَمرَحُ
vi - nutid
mariHnaa
مَرِحنَا
vi - dåtid
namraHa
نَمرَحَ
vi - subjunktiv
namraH
نَمرَح
vi - jussiv
ni (m)
tamraHuuna
تَمرَحُونَ
ni (m) - nutid
mariHtum
مَرِحتُم
ni (m) - dåtid
tamraHuu
تَمرَحُوا
ni (m) - subjunktiv
tamraHuu
تَمرَحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tamraHna
تَمرَحنَ
ni (f) - nutid
mariHtunna
مَرِحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tamraHna
تَمرَحنَ
ni (f) - subjunktiv
tamraHna
تَمرَحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yamraHuuna
يَمرَحُونَ
de (m) - nutid
mariHuu
مَرِحُوا
de (m) - dåtid
yamraHuu
يَمرَحُوا
de (m) - subjunktiv
yamraHuu
يَمرَحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yamraHna
يَمرَحنَ
de (f) - nutid
mariHna
مَرِحنَ
de (f) - dåtid
yamraHna
يَمرَحنَ
de (f) - subjunktiv
yamraHna
يَمرَحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tamraHaani
تَمرَحَانِ
ni två - nutid
mariHtumaa
مَرِحتُمَا
ni två - dåtid
tamraHaa
تَمرَحَا
ni två - subjunktiv
tamraHaa
تَمرَحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yamraHaani
يَمرَحَانِ
de två (m) - nutid
mariHaa
مَرِحَا
de två (m) - dåtid
yamraHaa
يَمرَحَا
de två (m) - subjunktiv
yamraHaa
يَمرَحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tamraHaani
تَمرَحَانِ
de två (f) - nutid
mariHataa
مَرِحَتَا
de två (f) - dåtid
tamraHaa
تَمرَحَا
de två (f) - subjunktiv
tamraHaa
تَمرَحَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'imraH
إِمرَح
du (m) - imperativ
du (f)
'imraHii
إِمرَحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'imraHaa
إِمرَحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'imraHuu
إِمرَحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'imraHna
إِمرَحنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.