Böjningsformer av verbet 'att annonsera'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3linu
أُعلِنُ
jag - nutid
'a3lantu
أَعلَنتُ
jag - dåtid
'u3lin
أُعلِن
jag - subjunktiv
'u3lin
أُعلِن
jag - jussiv
du (m)
tu3linu
تُعلِنُ
du (m) - nutid
'a3lanta
أَعلَنتَ
du (m) - dåtid
tu3lin
تُعلِن
du (m) - subjunktiv
tu3lin
تُعلِن
du (m) - jussiv
du (f)
tu3liniina
تُعلِنِينَ
du (f) - nutid
'a3lanti
أَعلَنتِ
du (f) - dåtid
tu3linii
تُعلِنِي
du (f) - subjunktiv
tu3linii
تُعلِنِي
du (f) - jussiv
han
yu3linu
يُعلِنُ
han - nutid
'a3lana
أَعلَنَ
han - dåtid
yu3lin
يُعلِن
han - subjunktiv
yu3lin
يُعلِن
han - jussiv
hon
tu3linu
تُعلِنُ
hon - nutid
'a3lanat
أَعلَنَت
hon - dåtid
tu3lin
تُعلِن
hon - subjunktiv
tu3lin
تُعلِن
hon - jussiv
vi
nu3linu
نُعلِنُ
vi - nutid
'a3lannaa
أَعلَنَّا
vi - dåtid
nu3lin
نُعلِن
vi - subjunktiv
nu3lin
نُعلِن
vi - jussiv
ni (m)
tu3linuuna
تُعلِنُونَ
ni (m) - nutid
'a3lantum
أَعلَنتُم
ni (m) - dåtid
tu3linuu
تُعلِنُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3linuu
تُعلِنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3linna
تُعلِنَّ
ni (f) - nutid
'a3lantunna
أَعلَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3linna
تُعلِنَّ
ni (f) - subjunktiv
tu3linna
تُعلِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3linuuna
يُعلِنُونَ
de (m) - nutid
'a3lanuu
أَعلَنُوا
de (m) - dåtid
yu3linuu
يُعلِنُوا
de (m) - subjunktiv
yu3linuu
يُعلِنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3linna
يُعلِنَّ
de (f) - nutid
'a3lanna
أَعلَنَّ
de (f) - dåtid
yu3linna
يُعلِنَّ
de (f) - subjunktiv
yu3linna
يُعلِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tu3linaani
تُعلِنَانِ
ni två - nutid
'a3lantumaa
أَعلَنتُمَا
ni två - dåtid
tu3linaa
تُعلِنَا
ni två - subjunktiv
tu3linaa
تُعلِنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3linaani
يُعلِنَانِ
de två (m) - nutid
'a3lanaa
أَعلَنَا
de två (m) - dåtid
yu3linaa
يُعلِنَا
de två (m) - subjunktiv
yu3linaa
يُعلِنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3linaani
تُعلِنَانِ
de två (f) - nutid
'a3lanataa
أَعلَنَتَا
de två (f) - dåtid
tu3linaa
تُعلِنَا
de två (f) - subjunktiv
tu3linaa
تُعلِنَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.