Böjningsformer av verbet 'att lura'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uwahhimu
أُوَهِّمُ
jag - nutid
wahhamtu
وَهَّمتُ
jag - dåtid
'uwahhim
أُوَهِّم
jag - subjunktiv
'uwahhim
أُوَهِّم
jag - jussiv
du (m)
tuwahhimu
تُوَهِّمُ
du (m) - nutid
wahhamta
وَهَّمتَ
du (m) - dåtid
tuwahhim
تُوَهِّم
du (m) - subjunktiv
tuwahhim
تُوَهِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tuwahhimiina
تُوَهِّمِينَ
du (f) - nutid
wahhamti
وَهَّمتِ
du (f) - dåtid
tuwahhimii
تُوَهِّمِي
du (f) - subjunktiv
tuwahhimii
تُوَهِّمِي
du (f) - jussiv
han
yuwahhimu
يُوَهِّمُ
han - nutid
wahhama
وَهَّمَ
han - dåtid
yuwahhim
يُوَهِّم
han - subjunktiv
yuwahhim
يُوَهِّم
han - jussiv
hon
tuwahhimu
تُوَهِّمُ
hon - nutid
wahhamat
وَهَّمَت
hon - dåtid
tuwahhim
تُوَهِّم
hon - subjunktiv
tuwahhim
تُوَهِّم
hon - jussiv
vi
nuwahhimu
نُوَهِّمُ
vi - nutid
wahhamnaa
وَهَّمنَا
vi - dåtid
nuwahhim
نُوَهِّم
vi - subjunktiv
nuwahhim
نُوَهِّم
vi - jussiv
ni (m)
tuwahhimuuna
تُوَهِّمُونَ
ni (m) - nutid
wahhamtum
وَهَّمتُم
ni (m) - dåtid
tuwahhimuu
تُوَهِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tuwahhimuu
تُوَهِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuwahhimna
تُوَهِّمنَ
ni (f) - nutid
wahhamtunna
وَهَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuwahhimna
تُوَهِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tuwahhimna
تُوَهِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuwahhimuuna
يُوَهِّمُونَ
de (m) - nutid
wahhamuu
وَهَّمُوا
de (m) - dåtid
yuwahhimuu
يُوَهِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yuwahhimuu
يُوَهِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuwahhimna
يُوَهِّمنَ
de (f) - nutid
wahhamna
وَهَّمنَ
de (f) - dåtid
yuwahhimna
يُوَهِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yuwahhimna
يُوَهِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuwahhimaani
تُوَهِّمَانِ
ni två - nutid
wahhamtumaa
وَهَّمتُمَا
ni två - dåtid
tuwahhimaa
تُوَهِّمَا
ni två - subjunktiv
tuwahhimaa
تُوَهِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuwahhimaani
يُوَهِّمَانِ
de två (m) - nutid
wahhamaa
وَهَّمَا
de två (m) - dåtid
yuwahhimaa
يُوَهِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yuwahhimaa
يُوَهِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuwahhimaani
تُوَهِّمَانِ
de två (f) - nutid
wahhamataa
وَهَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tuwahhimaa
تُوَهِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tuwahhimaa
تُوَهِّمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.