Böjningsformer av verbet 'att lita pÃ¥'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'urkinu
أُركِنُ
jag - nutid
'arkantu
أَركَنتُ
jag - dåtid
'urkin
أُركِن
jag - subjunktiv
'urkin
أُركِن
jag - jussiv
du (m)
turkinu
تُركِنُ
du (m) - nutid
'arkanta
أَركَنتَ
du (m) - dåtid
turkin
تُركِن
du (m) - subjunktiv
turkin
تُركِن
du (m) - jussiv
du (f)
turkiniina
تُركِنِينَ
du (f) - nutid
'arkanti
أَركَنتِ
du (f) - dåtid
turkinii
تُركِنِي
du (f) - subjunktiv
turkinii
تُركِنِي
du (f) - jussiv
han
yurkinu
يُركِنُ
han - nutid
'arkana
أَركَنَ
han - dåtid
yurkin
يُركِن
han - subjunktiv
yurkin
يُركِن
han - jussiv
hon
turkinu
تُركِنُ
hon - nutid
'arkanat
أَركَنَت
hon - dåtid
turkin
تُركِن
hon - subjunktiv
turkin
تُركِن
hon - jussiv
vi
nurkinu
نُركِنُ
vi - nutid
'arkannaa
أَركَنَّا
vi - dåtid
nurkin
نُركِن
vi - subjunktiv
nurkin
نُركِن
vi - jussiv
ni (m)
turkinuuna
تُركِنُونَ
ni (m) - nutid
'arkantum
أَركَنتُم
ni (m) - dåtid
turkinuu
تُركِنُوا
ni (m) - subjunktiv
turkinuu
تُركِنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turkinna
تُركِنَّ
ni (f) - nutid
'arkantunna
أَركَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
turkinna
تُركِنَّ
ni (f) - subjunktiv
turkinna
تُركِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yurkinuuna
يُركِنُونَ
de (m) - nutid
'arkanuu
أَركَنُوا
de (m) - dåtid
yurkinuu
يُركِنُوا
de (m) - subjunktiv
yurkinuu
يُركِنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yurkinna
يُركِنَّ
de (f) - nutid
'arkanna
أَركَنَّ
de (f) - dåtid
yurkinna
يُركِنَّ
de (f) - subjunktiv
yurkinna
يُركِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
turkinaani
تُركِنَانِ
ni två - nutid
'arkantumaa
أَركَنتُمَا
ni två - dåtid
turkinaa
تُركِنَا
ni två - subjunktiv
turkinaa
تُركِنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yurkinaani
يُركِنَانِ
de två (m) - nutid
'arkanaa
أَركَنَا
de två (m) - dåtid
yurkinaa
يُركِنَا
de två (m) - subjunktiv
yurkinaa
يُركِنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turkinaani
تُركِنَانِ
de två (f) - nutid
'arkanataa
أَركَنَتَا
de två (f) - dåtid
turkinaa
تُركِنَا
de två (f) - subjunktiv
turkinaa
تُركِنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.