Böjningsformer av verbet 'att lura'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uuhimu
أُوهِمُ
jag - nutid
'awhamtu
أَوهَمتُ
jag - dåtid
'uuhim
أُوهِم
jag - subjunktiv
'uuhim
أُوهِم
jag - jussiv
du (m)
tuuhimu
تُوهِمُ
du (m) - nutid
'awhamta
أَوهَمتَ
du (m) - dåtid
tuuhim
تُوهِم
du (m) - subjunktiv
tuuhim
تُوهِم
du (m) - jussiv
du (f)
tuuhimiina
تُوهِمِينَ
du (f) - nutid
'awhamti
أَوهَمتِ
du (f) - dåtid
tuuhimii
تُوهِمِي
du (f) - subjunktiv
tuuhimii
تُوهِمِي
du (f) - jussiv
han
yuuhimu
يُوهِمُ
han - nutid
'awhama
أَوهَمَ
han - dåtid
yuuhim
يُوهِم
han - subjunktiv
yuuhim
يُوهِم
han - jussiv
hon
tuuhimu
تُوهِمُ
hon - nutid
'awhamat
أَوهَمَت
hon - dåtid
tuuhim
تُوهِم
hon - subjunktiv
tuuhim
تُوهِم
hon - jussiv
vi
nuuhimu
نُوهِمُ
vi - nutid
'awhamnaa
أَوهَمنَا
vi - dåtid
nuuhim
نُوهِم
vi - subjunktiv
nuuhim
نُوهِم
vi - jussiv
ni (m)
tuuhimuuna
تُوهِمُونَ
ni (m) - nutid
'awhamtum
أَوهَمتُم
ni (m) - dåtid
tuuhimuu
تُوهِمُوا
ni (m) - subjunktiv
tuuhimuu
تُوهِمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuuhimna
تُوهِمنَ
ni (f) - nutid
'awhamtunna
أَوهَمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuuhimna
تُوهِمنَ
ni (f) - subjunktiv
tuuhimna
تُوهِمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuuhimuuna
يُوهِمُونَ
de (m) - nutid
'awhamuu
أَوهَمُوا
de (m) - dåtid
yuuhimuu
يُوهِمُوا
de (m) - subjunktiv
yuuhimuu
يُوهِمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuuhimna
يُوهِمنَ
de (f) - nutid
'awhamna
أَوهَمنَ
de (f) - dåtid
yuuhimna
يُوهِمنَ
de (f) - subjunktiv
yuuhimna
يُوهِمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuuhimaani
تُوهِمَانِ
ni två - nutid
'awhamtumaa
أَوهَمتُمَا
ni två - dåtid
tuuhimaa
تُوهِمَا
ni två - subjunktiv
tuuhimaa
تُوهِمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuuhimaani
يُوهِمَانِ
de två (m) - nutid
'awhamaa
أَوهَمَا
de två (m) - dåtid
yuuhimaa
يُوهِمَا
de två (m) - subjunktiv
yuuhimaa
يُوهِمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuuhimaani
تُوهِمَانِ
de två (f) - nutid
'awhamataa
أَوهَمَتَا
de två (f) - dåtid
tuuhimaa
تُوهِمَا
de två (f) - subjunktiv
tuuhimaa
تُوهِمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.