Böjningsformer av verbet 'att kriga'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHaaribu
أُحَارِبُ
jag - nutid
Haarabtu
حَارَبتُ
jag - dåtid
'uHaarib
أُحَارِب
jag - subjunktiv
'uHaarib
أُحَارِب
jag - jussiv
du (m)
tuHaaribu
تُحَارِبُ
du (m) - nutid
Haarabta
حَارَبتَ
du (m) - dåtid
tuHaarib
تُحَارِب
du (m) - subjunktiv
tuHaarib
تُحَارِب
du (m) - jussiv
du (f)
tuHaaribiina
تُحَارِبِينَ
du (f) - nutid
Haarabti
حَارَبتِ
du (f) - dåtid
tuHaaribii
تُحَارِبِي
du (f) - subjunktiv
tuHaaribii
تُحَارِبِي
du (f) - jussiv
han
yuHaaribu
يُحَارِبُ
han - nutid
Haaraba
حَارَبَ
han - dåtid
yuHaarib
يُحَارِب
han - subjunktiv
yuHaarib
يُحَارِب
han - jussiv
hon
tuHaaribu
تُحَارِبُ
hon - nutid
Haarabat
حَارَبَت
hon - dåtid
tuHaarib
تُحَارِب
hon - subjunktiv
tuHaarib
تُحَارِب
hon - jussiv
vi
nuHaaribu
نُحَارِبُ
vi - nutid
Haarabnaa
حَارَبنَا
vi - dåtid
nuHaarib
نُحَارِب
vi - subjunktiv
nuHaarib
نُحَارِب
vi - jussiv
ni (m)
tuHaaribuuna
تُحَارِبُونَ
ni (m) - nutid
Haarabtum
حَارَبتُم
ni (m) - dåtid
tuHaaribuu
تُحَارِبُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHaaribuu
تُحَارِبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHaaribna
تُحَارِبنَ
ni (f) - nutid
Haarabtunna
حَارَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHaaribna
تُحَارِبنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHaaribna
تُحَارِبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHaaribuuna
يُحَارِبُونَ
de (m) - nutid
Haarabuu
حَارَبُوا
de (m) - dåtid
yuHaaribuu
يُحَارِبُوا
de (m) - subjunktiv
yuHaaribuu
يُحَارِبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHaaribna
يُحَارِبنَ
de (f) - nutid
Haarabna
حَارَبنَ
de (f) - dåtid
yuHaaribna
يُحَارِبنَ
de (f) - subjunktiv
yuHaaribna
يُحَارِبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHaaribaani
تُحَارِبَانِ
ni två - nutid
Haarabtumaa
حَارَبتُمَا
ni två - dåtid
tuHaaribaa
تُحَارِبَا
ni två - subjunktiv
tuHaaribaa
تُحَارِبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHaaribaani
يُحَارِبَانِ
de två (m) - nutid
Haarabaa
حَارَبَا
de två (m) - dåtid
yuHaaribaa
يُحَارِبَا
de två (m) - subjunktiv
yuHaaribaa
يُحَارِبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHaaribaani
تُحَارِبَانِ
de två (f) - nutid
Haarabataa
حَارَبَتَا
de två (f) - dåtid
tuHaaribaa
تُحَارِبَا
de två (f) - subjunktiv
tuHaaribaa
تُحَارِبَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.