Böjningsformer av verbet 'att bli överraskad'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3jabu
أَعجَبُ
jag - nutid
3ajibtu
عَجِبتُ
jag - dåtid
'a3jaba
أَعجَبَ
jag - subjunktiv
'a3jab
أَعجَب
jag - jussiv
du (m)
ta3jabu
تَعجَبُ
du (m) - nutid
3ajibta
عَجِبتَ
du (m) - dåtid
ta3jaba
تَعجَبَ
du (m) - subjunktiv
ta3jab
تَعجَب
du (m) - jussiv
du (f)
ta3jabiina
تَعجَبِينَ
du (f) - nutid
3ajibti
عَجِبتِ
du (f) - dåtid
ta3jabii
تَعجَبِي
du (f) - subjunktiv
ta3jabii
تَعجَبِي
du (f) - jussiv
han
ya3jabu
يَعجَبُ
han - nutid
3ajiba
عَجِبَ
han - dåtid
ya3jaba
يَعجَبَ
han - subjunktiv
ya3jab
يَعجَب
han - jussiv
hon
ta3jabu
تَعجَبُ
hon - nutid
3ajibat
عَجِبَت
hon - dåtid
ta3jaba
تَعجَبَ
hon - subjunktiv
ta3jab
تَعجَب
hon - jussiv
vi
na3jabu
نَعجَبُ
vi - nutid
3ajibnaa
عَجِبنَا
vi - dåtid
na3jaba
نَعجَبَ
vi - subjunktiv
na3jab
نَعجَب
vi - jussiv
ni (m)
ta3jabuuna
تَعجَبُونَ
ni (m) - nutid
3ajibtum
عَجِبتُم
ni (m) - dåtid
ta3jabuu
تَعجَبُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3jabuu
تَعجَبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3jabna
تَعجَبنَ
ni (f) - nutid
3ajibtunna
عَجِبتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3jabna
تَعجَبنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3jabna
تَعجَبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3jabuuna
يَعجَبُونَ
de (m) - nutid
3ajibuu
عَجِبُوا
de (m) - dåtid
ya3jabuu
يَعجَبُوا
de (m) - subjunktiv
ya3jabuu
يَعجَبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3jabna
يَعجَبنَ
de (f) - nutid
3ajibna
عَجِبنَ
de (f) - dåtid
ya3jabna
يَعجَبنَ
de (f) - subjunktiv
ya3jabna
يَعجَبنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3jabaani
تَعجَبَانِ
ni två - nutid
3ajibtumaa
عَجِبتُمَا
ni två - dåtid
ta3jabaa
تَعجَبَا
ni två - subjunktiv
ta3jabaa
تَعجَبَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3jabaani
يَعجَبَانِ
de två (m) - nutid
3ajibaa
عَجِبَا
de två (m) - dåtid
ya3jabaa
يَعجَبَا
de två (m) - subjunktiv
ya3jabaa
يَعجَبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3jabaani
تَعجَبَانِ
de två (f) - nutid
3ajibataa
عَجِبَتَا
de två (f) - dåtid
ta3jabaa
تَعجَبَا
de två (f) - subjunktiv
ta3jabaa
تَعجَبَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'i3jab
إِعجَب
du (m) - imperativ
du (f)
'i3jabii
إِعجَبِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'i3jabaa
إِعجَبَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'i3jabuu
إِعجَبُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'i3jabna
إِعجَبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.