Böjningsformer av verbet 'att avvisa, motsätta sig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3tariDu
أَعتَرِضُ
jag - nutid
'i3taraDtu
إِعتَرَضتُ
jag - dåtid
'a3tariD
أَعتَرِض
jag - subjunktiv
'a3tariD
أَعتَرِض
jag - jussiv
du (m)
ta3tariDu
تَعتَرِضُ
du (m) - nutid
'i3taraDta
إِعتَرَضتَ
du (m) - dåtid
ta3tariD
تَعتَرِض
du (m) - subjunktiv
ta3tariD
تَعتَرِض
du (m) - jussiv
du (f)
ta3tariDiina
تَعتَرِضِينَ
du (f) - nutid
'i3taraDti
إِعتَرَضتِ
du (f) - dåtid
ta3tariDii
تَعتَرِضِي
du (f) - subjunktiv
ta3tariDii
تَعتَرِضِي
du (f) - jussiv
han
ya3tariDu
يَعتَرِضُ
han - nutid
'i3taraDa
إِعتَرَضَ
han - dåtid
ya3tariD
يَعتَرِض
han - subjunktiv
ya3tariD
يَعتَرِض
han - jussiv
hon
ta3tariDu
تَعتَرِضُ
hon - nutid
'i3taraDat
إِعتَرَضَت
hon - dåtid
ta3tariD
تَعتَرِض
hon - subjunktiv
ta3tariD
تَعتَرِض
hon - jussiv
vi
na3tariDu
نَعتَرِضُ
vi - nutid
'i3taraDnaa
إِعتَرَضنَا
vi - dåtid
na3tariD
نَعتَرِض
vi - subjunktiv
na3tariD
نَعتَرِض
vi - jussiv
ni (m)
ta3tariDuuna
تَعتَرِضُونَ
ni (m) - nutid
'i3taraDtum
إِعتَرَضتُم
ni (m) - dåtid
ta3tariDuu
تَعتَرِضُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3tariDuu
تَعتَرِضُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3tariDna
تَعتَرِضنَ
ni (f) - nutid
'i3taraDtunna
إِعتَرَضتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3tariDna
تَعتَرِضنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3tariDna
تَعتَرِضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3tariDuuna
يَعتَرِضُونَ
de (m) - nutid
'i3taraDuu
إِعتَرَضُوا
de (m) - dåtid
ya3tariDuu
يَعتَرِضُوا
de (m) - subjunktiv
ya3tariDuu
يَعتَرِضُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3tariDna
يَعتَرِضنَ
de (f) - nutid
'i3taraDna
إِعتَرَضنَ
de (f) - dåtid
ya3tariDna
يَعتَرِضنَ
de (f) - subjunktiv
ya3tariDna
يَعتَرِضنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3tariDaani
تَعتَرِضَانِ
ni två - nutid
'i3taraDtumaa
إِعتَرَضتُمَا
ni två - dåtid
ta3tariDaa
تَعتَرِضَا
ni två - subjunktiv
ta3tariDaa
تَعتَرِضَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3tariDaani
يَعتَرِضَانِ
de två (m) - nutid
'i3taraDaa
إِعتَرَضَا
de två (m) - dåtid
ya3tariDaa
يَعتَرِضَا
de två (m) - subjunktiv
ya3tariDaa
يَعتَرِضَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3tariDaani
تَعتَرِضَانِ
de två (f) - nutid
'i3taraDataa
إِعتَرَضَتَا
de två (f) - dåtid
ta3tariDaa
تَعتَرِضَا
de två (f) - subjunktiv
ta3tariDaa
تَعتَرِضَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.