Böjningsformer av verbet 'att betala, knuffa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'adfa3u
أَدفَعُ
jag - nutid
dafa3tu
دَفَعتُ
jag - dåtid
'adfa3a
أَدفَعَ
jag - subjunktiv
'adfa3
أَدفَع
jag - jussiv
du (m)
tadfa3u
تَدفَعُ
du (m) - nutid
dafa3ta
دَفَعتَ
du (m) - dåtid
tadfa3a
تَدفَعَ
du (m) - subjunktiv
tadfa3
تَدفَع
du (m) - jussiv
du (f)
tadfa3iina
تَدفَعِينَ
du (f) - nutid
dafa3ti
دَفَعتِ
du (f) - dåtid
tadfa3ii
تَدفَعِي
du (f) - subjunktiv
tadfa3ii
تَدفَعِي
du (f) - jussiv
han
yadfa3u
يَدفَعُ
han - nutid
dafa3a
دَفَعَ
han - dåtid
yadfa3a
يَدفَعَ
han - subjunktiv
yadfa3
يَدفَع
han - jussiv
hon
tadfa3u
تَدفَعُ
hon - nutid
dafa3at
دَفَعَت
hon - dåtid
tadfa3a
تَدفَعَ
hon - subjunktiv
tadfa3
تَدفَع
hon - jussiv
vi
nadfa3u
نَدفَعُ
vi - nutid
dafa3naa
دَفَعنَا
vi - dåtid
nadfa3a
نَدفَعَ
vi - subjunktiv
nadfa3
نَدفَع
vi - jussiv
ni (m)
tadfa3uuna
تَدفَعُونَ
ni (m) - nutid
dafa3tum
دَفَعتُم
ni (m) - dåtid
tadfa3uu
تَدفَعُوا
ni (m) - subjunktiv
tadfa3uu
تَدفَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadfa3na
تَدفَعنَ
ni (f) - nutid
dafa3tunna
دَفَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadfa3na
تَدفَعنَ
ni (f) - subjunktiv
tadfa3na
تَدفَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yadfa3uuna
يَدفَعُونَ
de (m) - nutid
dafa3uu
دَفَعُوا
de (m) - dåtid
yadfa3uu
يَدفَعُوا
de (m) - subjunktiv
yadfa3uu
يَدفَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadfa3na
يَدفَعنَ
de (f) - nutid
dafa3na
دَفَعنَ
de (f) - dåtid
yadfa3na
يَدفَعنَ
de (f) - subjunktiv
yadfa3na
يَدفَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tadfa3aani
تَدفَعَانِ
ni två - nutid
dafa3tumaa
دَفَعتُمَا
ni två - dåtid
tadfa3aa
تَدفَعَا
ni två - subjunktiv
tadfa3aa
تَدفَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yadfa3aani
يَدفَعَانِ
de två (m) - nutid
dafa3aa
دَفَعَا
de två (m) - dåtid
yadfa3aa
يَدفَعَا
de två (m) - subjunktiv
yadfa3aa
يَدفَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tadfa3aani
تَدفَعَانِ
de två (f) - nutid
dafa3ataa
دَفَعَتَا
de två (f) - dåtid
tadfa3aa
تَدفَعَا
de två (f) - subjunktiv
tadfa3aa
تَدفَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'idfa3
إِدفَع
du (m) - imperativ
du (f)
'idfa3ii
إِدفَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'idfa3aa
إِدفَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'idfa3uu
إِدفَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'idfa3na
إِدفَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.