Böjningsformer av verbet 'att dyka upp, komma ut, stiga upp'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aTlu3u
أَطلُعُ
jag - nutid
Tala3tu
طَلَعتُ
jag - dåtid
'aTlu3a
أَطلُعَ
jag - subjunktiv
'aTlu3
أَطلُع
jag - jussiv
du (m)
taTlu3u
تَطلُعُ
du (m) - nutid
Tala3ta
طَلَعتَ
du (m) - dåtid
taTlu3a
تَطلُعَ
du (m) - subjunktiv
taTlu3
تَطلُع
du (m) - jussiv
du (f)
taTlu3iina
تَطلُعِينَ
du (f) - nutid
Tala3ti
طَلَعتِ
du (f) - dåtid
taTlu3ii
تَطلُعِي
du (f) - subjunktiv
taTlu3ii
تَطلُعِي
du (f) - jussiv
han
yaTlu3u
يَطلُعُ
han - nutid
Tala3a
طَلَعَ
han - dåtid
yaTlu3a
يَطلُعَ
han - subjunktiv
yaTlu3
يَطلُع
han - jussiv
hon
taTlu3u
تَطلُعُ
hon - nutid
Tala3at
طَلَعَت
hon - dåtid
taTlu3a
تَطلُعَ
hon - subjunktiv
taTlu3
تَطلُع
hon - jussiv
vi
naTlu3u
نَطلُعُ
vi - nutid
Tala3naa
طَلَعنَا
vi - dåtid
naTlu3a
نَطلُعَ
vi - subjunktiv
naTlu3
نَطلُع
vi - jussiv
ni (m)
taTlu3uuna
تَطلُعُونَ
ni (m) - nutid
Tala3tum
طَلَعتُم
ni (m) - dåtid
taTlu3uu
تَطلُعُوا
ni (m) - subjunktiv
taTlu3uu
تَطلُعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taTlu3na
تَطلُعنَ
ni (f) - nutid
Tala3tunna
طَلَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
taTlu3na
تَطلُعنَ
ni (f) - subjunktiv
taTlu3na
تَطلُعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaTlu3uuna
يَطلُعُونَ
de (m) - nutid
Tala3uu
طَلَعُوا
de (m) - dåtid
yaTlu3uu
يَطلُعُوا
de (m) - subjunktiv
yaTlu3uu
يَطلُعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaTlu3na
يَطلُعنَ
de (f) - nutid
Tala3na
طَلَعنَ
de (f) - dåtid
yaTlu3na
يَطلُعنَ
de (f) - subjunktiv
yaTlu3na
يَطلُعنَ
de (f) - jussiv
ni två
taTlu3aani
تَطلُعَانِ
ni två - nutid
Tala3tumaa
طَلَعتُمَا
ni två - dåtid
taTlu3aa
تَطلُعَا
ni två - subjunktiv
taTlu3aa
تَطلُعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaTlu3aani
يَطلُعَانِ
de två (m) - nutid
Tala3aa
طَلَعَا
de två (m) - dåtid
yaTlu3aa
يَطلُعَا
de två (m) - subjunktiv
yaTlu3aa
يَطلُعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taTlu3aani
تَطلُعَانِ
de två (f) - nutid
Tala3ataa
طَلَعَتَا
de två (f) - dåtid
taTlu3aa
تَطلُعَا
de två (f) - subjunktiv
taTlu3aa
تَطلُعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uTlu3
أُطلُع
du (m) - imperativ
du (f)
'uTlu3ii
أُطلُعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uTlu3aa
أُطلُعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uTlu3uu
أُطلُعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uTlu3na
أُطلُعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.