Böjningsformer av verbet 'att vara möjlig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'umkinu
أُمكِنُ
jag - nutid
'amkantu
أَمكَنتُ
jag - dåtid
'umkin
أُمكِن
jag - subjunktiv
'umkin
أُمكِن
jag - jussiv
du (m)
tumkinu
تُمكِنُ
du (m) - nutid
'amkanta
أَمكَنتَ
du (m) - dåtid
tumkin
تُمكِن
du (m) - subjunktiv
tumkin
تُمكِن
du (m) - jussiv
du (f)
tumkiniina
تُمكِنِينَ
du (f) - nutid
'amkanti
أَمكَنتِ
du (f) - dåtid
tumkinii
تُمكِنِي
du (f) - subjunktiv
tumkinii
تُمكِنِي
du (f) - jussiv
han
yumkinu
يُمكِنُ
han - nutid
'amkana
أَمكَنَ
han - dåtid
yumkin
يُمكِن
han - subjunktiv
yumkin
يُمكِن
han - jussiv
hon
tumkinu
تُمكِنُ
hon - nutid
'amkanat
أَمكَنَت
hon - dåtid
tumkin
تُمكِن
hon - subjunktiv
tumkin
تُمكِن
hon - jussiv
vi
numkinu
نُمكِنُ
vi - nutid
'amkannaa
أَمكَنَّا
vi - dåtid
numkin
نُمكِن
vi - subjunktiv
numkin
نُمكِن
vi - jussiv
ni (m)
tumkinuuna
تُمكِنُونَ
ni (m) - nutid
'amkantum
أَمكَنتُم
ni (m) - dåtid
tumkinuu
تُمكِنُوا
ni (m) - subjunktiv
tumkinuu
تُمكِنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tumkinna
تُمكِنَّ
ni (f) - nutid
'amkantunna
أَمكَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tumkinna
تُمكِنَّ
ni (f) - subjunktiv
tumkinna
تُمكِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yumkinuuna
يُمكِنُونَ
de (m) - nutid
'amkanuu
أَمكَنُوا
de (m) - dåtid
yumkinuu
يُمكِنُوا
de (m) - subjunktiv
yumkinuu
يُمكِنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yumkinna
يُمكِنَّ
de (f) - nutid
'amkanna
أَمكَنَّ
de (f) - dåtid
yumkinna
يُمكِنَّ
de (f) - subjunktiv
yumkinna
يُمكِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tumkinaani
تُمكِنَانِ
ni två - nutid
'amkantumaa
أَمكَنتُمَا
ni två - dåtid
tumkinaa
تُمكِنَا
ni två - subjunktiv
tumkinaa
تُمكِنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yumkinaani
يُمكِنَانِ
de två (m) - nutid
'amkanaa
أَمكَنَا
de två (m) - dåtid
yumkinaa
يُمكِنَا
de två (m) - subjunktiv
yumkinaa
يُمكِنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tumkinaani
تُمكِنَانِ
de två (f) - nutid
'amkanataa
أَمكَنَتَا
de två (f) - dåtid
tumkinaa
تُمكِنَا
de två (f) - subjunktiv
tumkinaa
تُمكِنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.