Böjningsformer av verbet 'att passa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unaasibu
أُنَاسِبُ
jag - nutid
naasabtu
نَاسَبتُ
jag - dåtid
'unaasib
أُنَاسِب
jag - subjunktiv
'unaasib
أُنَاسِب
jag - jussiv
du (m)
tunaasibu
تُنَاسِبُ
du (m) - nutid
naasabta
نَاسَبتَ
du (m) - dåtid
tunaasib
تُنَاسِب
du (m) - subjunktiv
tunaasib
تُنَاسِب
du (m) - jussiv
du (f)
tunaasibiina
تُنَاسِبِينَ
du (f) - nutid
naasabti
نَاسَبتِ
du (f) - dåtid
tunaasibii
تُنَاسِبِي
du (f) - subjunktiv
tunaasibii
تُنَاسِبِي
du (f) - jussiv
han
yunaasibu
يُنَاسِبُ
han - nutid
naasaba
نَاسَبَ
han - dåtid
yunaasib
يُنَاسِب
han - subjunktiv
yunaasib
يُنَاسِب
han - jussiv
hon
tunaasibu
تُنَاسِبُ
hon - nutid
naasabat
نَاسَبَت
hon - dåtid
tunaasib
تُنَاسِب
hon - subjunktiv
tunaasib
تُنَاسِب
hon - jussiv
vi
nunaasibu
نُنَاسِبُ
vi - nutid
naasabnaa
نَاسَبنَا
vi - dåtid
nunaasib
نُنَاسِب
vi - subjunktiv
nunaasib
نُنَاسِب
vi - jussiv
ni (m)
tunaasibuuna
تُنَاسِبُونَ
ni (m) - nutid
naasabtum
نَاسَبتُم
ni (m) - dåtid
tunaasibuu
تُنَاسِبُوا
ni (m) - subjunktiv
tunaasibuu
تُنَاسِبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunaasibna
تُنَاسِبنَ
ni (f) - nutid
naasabtunna
نَاسَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunaasibna
تُنَاسِبنَ
ni (f) - subjunktiv
tunaasibna
تُنَاسِبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunaasibuuna
يُنَاسِبُونَ
de (m) - nutid
naasabuu
نَاسَبُوا
de (m) - dåtid
yunaasibuu
يُنَاسِبُوا
de (m) - subjunktiv
yunaasibuu
يُنَاسِبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunaasibna
يُنَاسِبنَ
de (f) - nutid
naasabna
نَاسَبنَ
de (f) - dåtid
yunaasibna
يُنَاسِبنَ
de (f) - subjunktiv
yunaasibna
يُنَاسِبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunaasibaani
تُنَاسِبَانِ
ni två - nutid
naasabtumaa
نَاسَبتُمَا
ni två - dåtid
tunaasibaa
تُنَاسِبَا
ni två - subjunktiv
tunaasibaa
تُنَاسِبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunaasibaani
يُنَاسِبَانِ
de två (m) - nutid
naasabaa
نَاسَبَا
de två (m) - dåtid
yunaasibaa
يُنَاسِبَا
de två (m) - subjunktiv
yunaasibaa
يُنَاسِبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunaasibaani
تُنَاسِبَانِ
de två (f) - nutid
naasabataa
نَاسَبَتَا
de två (f) - dåtid
tunaasibaa
تُنَاسِبَا
de två (f) - subjunktiv
tunaasibaa
تُنَاسِبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.