Böjningsformer av verbet 'att Ã¥tervända'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'arji3u
أَرجِعُ
jag - nutid
raja3tu
رَجَعتُ
jag - dåtid
'arji3a
أَرجِعَ
jag - subjunktiv
'arji3
أَرجِع
jag - jussiv
du (m)
tarji3u
تَرجِعُ
du (m) - nutid
raja3ta
رَجَعتَ
du (m) - dåtid
tarji3a
تَرجِعَ
du (m) - subjunktiv
tarji3
تَرجِع
du (m) - jussiv
du (f)
tarji3iina
تَرجِعِينَ
du (f) - nutid
raja3ti
رَجَعتِ
du (f) - dåtid
tarji3ii
تَرجِعِي
du (f) - subjunktiv
tarji3ii
تَرجِعِي
du (f) - jussiv
han
yarji3u
يَرجِعُ
han - nutid
raja3a
رَجَعَ
han - dåtid
yarji3a
يَرجِعَ
han - subjunktiv
yarji3
يَرجِع
han - jussiv
hon
tarji3u
تَرجِعُ
hon - nutid
raja3at
رَجَعَت
hon - dåtid
tarji3a
تَرجِعَ
hon - subjunktiv
tarji3
تَرجِع
hon - jussiv
vi
narji3u
نَرجِعُ
vi - nutid
raja3naa
رَجَعنَا
vi - dåtid
narji3a
نَرجِعَ
vi - subjunktiv
narji3
نَرجِع
vi - jussiv
ni (m)
tarji3uuna
تَرجِعُونَ
ni (m) - nutid
raja3tum
رَجَعتُم
ni (m) - dåtid
tarji3uu
تَرجِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tarji3uu
تَرجِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tarji3na
تَرجِعنَ
ni (f) - nutid
raja3tunna
رَجَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tarji3na
تَرجِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tarji3na
تَرجِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yarji3uuna
يَرجِعُونَ
de (m) - nutid
raja3uu
رَجَعُوا
de (m) - dåtid
yarji3uu
يَرجِعُوا
de (m) - subjunktiv
yarji3uu
يَرجِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yarji3na
يَرجِعنَ
de (f) - nutid
raja3na
رَجَعنَ
de (f) - dåtid
yarji3na
يَرجِعنَ
de (f) - subjunktiv
yarji3na
يَرجِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tarji3aani
تَرجِعَانِ
ni två - nutid
raja3tumaa
رَجَعتُمَا
ni två - dåtid
tarji3aa
تَرجِعَا
ni två - subjunktiv
tarji3aa
تَرجِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yarji3aani
يَرجِعَانِ
de två (m) - nutid
raja3aa
رَجَعَا
de två (m) - dåtid
yarji3aa
يَرجِعَا
de två (m) - subjunktiv
yarji3aa
يَرجِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tarji3aani
تَرجِعَانِ
de två (f) - nutid
raja3ataa
رَجَعَتَا
de två (f) - dåtid
tarji3aa
تَرجِعَا
de två (f) - subjunktiv
tarji3aa
تَرجِعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'irji3
إِرجِع
du (m) - imperativ
du (f)
'irji3ii
إِرجِعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'irji3aa
إِرجِعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'irji3uu
إِرجِعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'irji3na
إِرجِعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.