Böjningsformer av verbet 'att föredra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'urajjiHu
أُرَجِّحُ
jag - nutid
rajjaHtu
رَجَّحتُ
jag - dåtid
'urajjiH
أُرَجِّح
jag - subjunktiv
'urajjiH
أُرَجِّح
jag - jussiv
du (m)
turajjiHu
تُرَجِّحُ
du (m) - nutid
rajjaHta
رَجَّحتَ
du (m) - dåtid
turajjiH
تُرَجِّح
du (m) - subjunktiv
turajjiH
تُرَجِّح
du (m) - jussiv
du (f)
turajjiHiina
تُرَجِّحِينَ
du (f) - nutid
rajjaHti
رَجَّحتِ
du (f) - dåtid
turajjiHii
تُرَجِّحِي
du (f) - subjunktiv
turajjiHii
تُرَجِّحِي
du (f) - jussiv
han
yurajjiHu
يُرَجِّحُ
han - nutid
rajjaHa
رَجَّحَ
han - dåtid
yurajjiH
يُرَجِّح
han - subjunktiv
yurajjiH
يُرَجِّح
han - jussiv
hon
turajjiHu
تُرَجِّحُ
hon - nutid
rajjaHat
رَجَّحَت
hon - dåtid
turajjiH
تُرَجِّح
hon - subjunktiv
turajjiH
تُرَجِّح
hon - jussiv
vi
nurajjiHu
نُرَجِّحُ
vi - nutid
rajjaHnaa
رَجَّحنَا
vi - dåtid
nurajjiH
نُرَجِّح
vi - subjunktiv
nurajjiH
نُرَجِّح
vi - jussiv
ni (m)
turajjiHuuna
تُرَجِّحُونَ
ni (m) - nutid
rajjaHtum
رَجَّحتُم
ni (m) - dåtid
turajjiHuu
تُرَجِّحُوا
ni (m) - subjunktiv
turajjiHuu
تُرَجِّحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turajjiHna
تُرَجِّحنَ
ni (f) - nutid
rajjaHtunna
رَجَّحتُنَّ
ni (f) - dåtid
turajjiHna
تُرَجِّحنَ
ni (f) - subjunktiv
turajjiHna
تُرَجِّحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yurajjiHuuna
يُرَجِّحُونَ
de (m) - nutid
rajjaHuu
رَجَّحُوا
de (m) - dåtid
yurajjiHuu
يُرَجِّحُوا
de (m) - subjunktiv
yurajjiHuu
يُرَجِّحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yurajjiHna
يُرَجِّحنَ
de (f) - nutid
rajjaHna
رَجَّحنَ
de (f) - dåtid
yurajjiHna
يُرَجِّحنَ
de (f) - subjunktiv
yurajjiHna
يُرَجِّحنَ
de (f) - jussiv
ni två
turajjiHaani
تُرَجِّحَانِ
ni två - nutid
rajjaHtumaa
رَجَّحتُمَا
ni två - dåtid
turajjiHaa
تُرَجِّحَا
ni två - subjunktiv
turajjiHaa
تُرَجِّحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yurajjiHaani
يُرَجِّحَانِ
de två (m) - nutid
rajjaHaa
رَجَّحَا
de två (m) - dåtid
yurajjiHaa
يُرَجِّحَا
de två (m) - subjunktiv
yurajjiHaa
يُرَجِّحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turajjiHaani
تُرَجِّحَانِ
de två (f) - nutid
rajjaHataa
رَجَّحَتَا
de två (f) - dåtid
turajjiHaa
تُرَجِّحَا
de två (f) - subjunktiv
turajjiHaa
تُرَجِّحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.