Böjningsformer av verbet 'att prata om, uppdatera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHaddithu
أُحَدِّثُ
jag - nutid
Haddathtu
حَدَّثتُ
jag - dåtid
'uHaddith
أُحَدِّث
jag - subjunktiv
'uHaddith
أُحَدِّث
jag - jussiv
du (m)
tuHaddithu
تُحَدِّثُ
du (m) - nutid
Haddathta
حَدَّثتَ
du (m) - dåtid
tuHaddith
تُحَدِّث
du (m) - subjunktiv
tuHaddith
تُحَدِّث
du (m) - jussiv
du (f)
tuHaddithiina
تُحَدِّثِينَ
du (f) - nutid
Haddathti
حَدَّثتِ
du (f) - dåtid
tuHaddithii
تُحَدِّثِي
du (f) - subjunktiv
tuHaddithii
تُحَدِّثِي
du (f) - jussiv
han
yuHaddithu
يُحَدِّثُ
han - nutid
Haddatha
حَدَّثَ
han - dåtid
yuHaddith
يُحَدِّث
han - subjunktiv
yuHaddith
يُحَدِّث
han - jussiv
hon
tuHaddithu
تُحَدِّثُ
hon - nutid
Haddathat
حَدَّثَت
hon - dåtid
tuHaddith
تُحَدِّث
hon - subjunktiv
tuHaddith
تُحَدِّث
hon - jussiv
vi
nuHaddithu
نُحَدِّثُ
vi - nutid
Haddathnaa
حَدَّثنَا
vi - dåtid
nuHaddith
نُحَدِّث
vi - subjunktiv
nuHaddith
نُحَدِّث
vi - jussiv
ni (m)
tuHaddithuuna
تُحَدِّثُونَ
ni (m) - nutid
Haddathtum
حَدَّثتُم
ni (m) - dåtid
tuHaddithuu
تُحَدِّثُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHaddithuu
تُحَدِّثُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHaddithna
تُحَدِّثنَ
ni (f) - nutid
Haddathtunna
حَدَّثتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHaddithna
تُحَدِّثنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHaddithna
تُحَدِّثنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHaddithuuna
يُحَدِّثُونَ
de (m) - nutid
Haddathuu
حَدَّثُوا
de (m) - dåtid
yuHaddithuu
يُحَدِّثُوا
de (m) - subjunktiv
yuHaddithuu
يُحَدِّثُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHaddithna
يُحَدِّثنَ
de (f) - nutid
Haddathna
حَدَّثنَ
de (f) - dåtid
yuHaddithna
يُحَدِّثنَ
de (f) - subjunktiv
yuHaddithna
يُحَدِّثنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHaddithaani
تُحَدِّثَانِ
ni två - nutid
Haddathtumaa
حَدَّثتُمَا
ni två - dåtid
tuHaddithaa
تُحَدِّثَا
ni två - subjunktiv
tuHaddithaa
تُحَدِّثَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHaddithaani
يُحَدِّثَانِ
de två (m) - nutid
Haddathaa
حَدَّثَا
de två (m) - dåtid
yuHaddithaa
يُحَدِّثَا
de två (m) - subjunktiv
yuHaddithaa
يُحَدِّثَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHaddithaani
تُحَدِّثَانِ
de två (f) - nutid
Haddathataa
حَدَّثَتَا
de två (f) - dåtid
tuHaddithaa
تُحَدِّثَا
de två (f) - subjunktiv
tuHaddithaa
تُحَدِّثَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.