Böjningsformer av verbet 'att gråta, jämra sig'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anHabu
أَنحَبُ
jag - nutid
naHabtu
نَحَبتُ
jag - dåtid
'anHaba
أَنحَبَ
jag - subjunktiv
'anHab
أَنحَب
jag - jussiv
du (m)
tanHabu
تَنحَبُ
du (m) - nutid
naHabta
نَحَبتَ
du (m) - dåtid
tanHaba
تَنحَبَ
du (m) - subjunktiv
tanHab
تَنحَب
du (m) - jussiv
du (f)
tanHabiina
تَنحَبِينَ
du (f) - nutid
naHabti
نَحَبتِ
du (f) - dåtid
tanHabii
تَنحَبِي
du (f) - subjunktiv
tanHabii
تَنحَبِي
du (f) - jussiv
han
yanHabu
يَنحَبُ
han - nutid
naHaba
نَحَبَ
han - dåtid
yanHaba
يَنحَبَ
han - subjunktiv
yanHab
يَنحَب
han - jussiv
hon
tanHabu
تَنحَبُ
hon - nutid
naHabat
نَحَبَت
hon - dåtid
tanHaba
تَنحَبَ
hon - subjunktiv
tanHab
تَنحَب
hon - jussiv
vi
nanHabu
نَنحَبُ
vi - nutid
naHabnaa
نَحَبنَا
vi - dåtid
nanHaba
نَنحَبَ
vi - subjunktiv
nanHab
نَنحَب
vi - jussiv
ni (m)
tanHabuuna
تَنحَبُونَ
ni (m) - nutid
naHabtum
نَحَبتُم
ni (m) - dåtid
tanHabuu
تَنحَبُوا
ni (m) - subjunktiv
tanHabuu
تَنحَبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanHabna
تَنحَبنَ
ni (f) - nutid
naHabtunna
نَحَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanHabna
تَنحَبنَ
ni (f) - subjunktiv
tanHabna
تَنحَبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanHabuuna
يَنحَبُونَ
de (m) - nutid
naHabuu
نَحَبُوا
de (m) - dåtid
yanHabuu
يَنحَبُوا
de (m) - subjunktiv
yanHabuu
يَنحَبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanHabna
يَنحَبنَ
de (f) - nutid
naHabna
نَحَبنَ
de (f) - dåtid
yanHabna
يَنحَبنَ
de (f) - subjunktiv
yanHabna
يَنحَبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanHabaani
تَنحَبَانِ
ni två - nutid
naHabtumaa
نَحَبتُمَا
ni två - dåtid
tanHabaa
تَنحَبَا
ni två - subjunktiv
tanHabaa
تَنحَبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanHabaani
يَنحَبَانِ
de två (m) - nutid
naHabaa
نَحَبَا
de två (m) - dåtid
yanHabaa
يَنحَبَا
de två (m) - subjunktiv
yanHabaa
يَنحَبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanHabaani
تَنحَبَانِ
de två (f) - nutid
naHabataa
نَحَبَتَا
de två (f) - dåtid
tanHabaa
تَنحَبَا
de två (f) - subjunktiv
tanHabaa
تَنحَبَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'inHab
إِنحَب
du (m) - imperativ
du (f)
'inHabii
إِنحَبِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'inHabaa
إِنحَبَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'inHabuu
إِنحَبُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'inHabna
إِنحَبنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.