Böjningsformer av verbet 'att plÃ¥ga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ulawwi3u
أُلَوِّعُ
jag - nutid
lawwa3tu
لَوَّعتُ
jag - dåtid
'ulawwi3
أُلَوِّع
jag - subjunktiv
'ulawwi3
أُلَوِّع
jag - jussiv
du (m)
tulawwi3u
تُلَوِّعُ
du (m) - nutid
lawwa3ta
لَوَّعتَ
du (m) - dåtid
tulawwi3
تُلَوِّع
du (m) - subjunktiv
tulawwi3
تُلَوِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tulawwi3iina
تُلَوِّعِينَ
du (f) - nutid
lawwa3ti
لَوَّعتِ
du (f) - dåtid
tulawwi3ii
تُلَوِّعِي
du (f) - subjunktiv
tulawwi3ii
تُلَوِّعِي
du (f) - jussiv
han
yulawwi3u
يُلَوِّعُ
han - nutid
lawwa3a
لَوَّعَ
han - dåtid
yulawwi3
يُلَوِّع
han - subjunktiv
yulawwi3
يُلَوِّع
han - jussiv
hon
tulawwi3u
تُلَوِّعُ
hon - nutid
lawwa3at
لَوَّعَت
hon - dåtid
tulawwi3
تُلَوِّع
hon - subjunktiv
tulawwi3
تُلَوِّع
hon - jussiv
vi
nulawwi3u
نُلَوِّعُ
vi - nutid
lawwa3naa
لَوَّعنَا
vi - dåtid
nulawwi3
نُلَوِّع
vi - subjunktiv
nulawwi3
نُلَوِّع
vi - jussiv
ni (m)
tulawwi3uuna
تُلَوِّعُونَ
ni (m) - nutid
lawwa3tum
لَوَّعتُم
ni (m) - dåtid
tulawwi3uu
تُلَوِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tulawwi3uu
تُلَوِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tulawwi3na
تُلَوِّعنَ
ni (f) - nutid
lawwa3tunna
لَوَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tulawwi3na
تُلَوِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tulawwi3na
تُلَوِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yulawwi3uuna
يُلَوِّعُونَ
de (m) - nutid
lawwa3uu
لَوَّعُوا
de (m) - dåtid
yulawwi3uu
يُلَوِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yulawwi3uu
يُلَوِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yulawwi3na
يُلَوِّعنَ
de (f) - nutid
lawwa3na
لَوَّعنَ
de (f) - dåtid
yulawwi3na
يُلَوِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yulawwi3na
يُلَوِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tulawwi3aani
تُلَوِّعَانِ
ni två - nutid
lawwa3tumaa
لَوَّعتُمَا
ni två - dåtid
tulawwi3aa
تُلَوِّعَا
ni två - subjunktiv
tulawwi3aa
تُلَوِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yulawwi3aani
يُلَوِّعَانِ
de två (m) - nutid
lawwa3aa
لَوَّعَا
de två (m) - dåtid
yulawwi3aa
يُلَوِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yulawwi3aa
يُلَوِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tulawwi3aani
تُلَوِّعَانِ
de två (f) - nutid
lawwa3ataa
لَوَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tulawwi3aa
تُلَوِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tulawwi3aa
تُلَوِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.