Böjningsformer av verbet 'att göra förnuftig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3aqqilu
أُعَقِّلُ
jag - nutid
3aqqaltu
عَقَّلتُ
jag - dåtid
'u3aqqil
أُعَقِّل
jag - subjunktiv
'u3aqqil
أُعَقِّل
jag - jussiv
du (m)
tu3aqqilu
تُعَقِّلُ
du (m) - nutid
3aqqalta
عَقَّلتَ
du (m) - dåtid
tu3aqqil
تُعَقِّل
du (m) - subjunktiv
tu3aqqil
تُعَقِّل
du (m) - jussiv
du (f)
tu3aqqiliina
تُعَقِّلِينَ
du (f) - nutid
3aqqalti
عَقَّلتِ
du (f) - dåtid
tu3aqqilii
تُعَقِّلِي
du (f) - subjunktiv
tu3aqqilii
تُعَقِّلِي
du (f) - jussiv
han
yu3aqqilu
يُعَقِّلُ
han - nutid
3aqqala
عَقَّلَ
han - dåtid
yu3aqqil
يُعَقِّل
han - subjunktiv
yu3aqqil
يُعَقِّل
han - jussiv
hon
tu3aqqilu
تُعَقِّلُ
hon - nutid
3aqqalat
عَقَّلَت
hon - dåtid
tu3aqqil
تُعَقِّل
hon - subjunktiv
tu3aqqil
تُعَقِّل
hon - jussiv
vi
nu3aqqilu
نُعَقِّلُ
vi - nutid
3aqqalnaa
عَقَّلنَا
vi - dåtid
nu3aqqil
نُعَقِّل
vi - subjunktiv
nu3aqqil
نُعَقِّل
vi - jussiv
ni (m)
tu3aqqiluuna
تُعَقِّلُونَ
ni (m) - nutid
3aqqaltum
عَقَّلتُم
ni (m) - dåtid
tu3aqqiluu
تُعَقِّلُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3aqqiluu
تُعَقِّلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3aqqilna
تُعَقِّلنَ
ni (f) - nutid
3aqqaltunna
عَقَّلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3aqqilna
تُعَقِّلنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3aqqilna
تُعَقِّلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3aqqiluuna
يُعَقِّلُونَ
de (m) - nutid
3aqqaluu
عَقَّلُوا
de (m) - dåtid
yu3aqqiluu
يُعَقِّلُوا
de (m) - subjunktiv
yu3aqqiluu
يُعَقِّلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3aqqilna
يُعَقِّلنَ
de (f) - nutid
3aqqalna
عَقَّلنَ
de (f) - dåtid
yu3aqqilna
يُعَقِّلنَ
de (f) - subjunktiv
yu3aqqilna
يُعَقِّلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3aqqilaani
تُعَقِّلَانِ
ni två - nutid
3aqqaltumaa
عَقَّلتُمَا
ni två - dåtid
tu3aqqilaa
تُعَقِّلَا
ni två - subjunktiv
tu3aqqilaa
تُعَقِّلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3aqqilaani
يُعَقِّلَانِ
de två (m) - nutid
3aqqalaa
عَقَّلَا
de två (m) - dåtid
yu3aqqilaa
يُعَقِّلَا
de två (m) - subjunktiv
yu3aqqilaa
يُعَقِّلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3aqqilaani
تُعَقِّلَانِ
de två (f) - nutid
3aqqalataa
عَقَّلَتَا
de två (f) - dåtid
tu3aqqilaa
تُعَقِّلَا
de två (f) - subjunktiv
tu3aqqilaa
تُعَقِّلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.