Böjningsformer av verbet 'att mötas, samlas'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ajtami3u
أَجتَمِعُ
jag - nutid
'ijtama3tu
إِجتَمَعتُ
jag - dåtid
'ajtami3
أَجتَمِع
jag - subjunktiv
'ajtami3
أَجتَمِع
jag - jussiv
du (m)
tajtami3u
تَجتَمِعُ
du (m) - nutid
'ijtama3ta
إِجتَمَعتَ
du (m) - dåtid
tajtami3
تَجتَمِع
du (m) - subjunktiv
tajtami3
تَجتَمِع
du (m) - jussiv
du (f)
tajtami3iina
تَجتَمِعِينَ
du (f) - nutid
'ijtama3ti
إِجتَمَعتِ
du (f) - dåtid
tajtami3ii
تَجتَمِعِي
du (f) - subjunktiv
tajtami3ii
تَجتَمِعِي
du (f) - jussiv
han
yajtami3u
يَجتَمِعُ
han - nutid
'ijtama3a
إِجتَمَعَ
han - dåtid
yajtami3
يَجتَمِع
han - subjunktiv
yajtami3
يَجتَمِع
han - jussiv
hon
tajtami3u
تَجتَمِعُ
hon - nutid
'ijtama3at
إِجتَمَعَت
hon - dåtid
tajtami3
تَجتَمِع
hon - subjunktiv
tajtami3
تَجتَمِع
hon - jussiv
vi
najtami3u
نَجتَمِعُ
vi - nutid
'ijtama3naa
إِجتَمَعنَا
vi - dåtid
najtami3
نَجتَمِع
vi - subjunktiv
najtami3
نَجتَمِع
vi - jussiv
ni (m)
tajtami3uuna
تَجتَمِعُونَ
ni (m) - nutid
'ijtama3tum
إِجتَمَعتُم
ni (m) - dåtid
tajtami3uu
تَجتَمِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tajtami3uu
تَجتَمِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tajtami3na
تَجتَمِعنَ
ni (f) - nutid
'ijtama3tunna
إِجتَمَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tajtami3na
تَجتَمِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tajtami3na
تَجتَمِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yajtami3uuna
يَجتَمِعُونَ
de (m) - nutid
'ijtama3uu
إِجتَمَعُوا
de (m) - dåtid
yajtami3uu
يَجتَمِعُوا
de (m) - subjunktiv
yajtami3uu
يَجتَمِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yajtami3na
يَجتَمِعنَ
de (f) - nutid
'ijtama3na
إِجتَمَعنَ
de (f) - dåtid
yajtami3na
يَجتَمِعنَ
de (f) - subjunktiv
yajtami3na
يَجتَمِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tajtami3aani
تَجتَمِعَانِ
ni två - nutid
'ijtama3tumaa
إِجتَمَعتُمَا
ni två - dåtid
tajtami3aa
تَجتَمِعَا
ni två - subjunktiv
tajtami3aa
تَجتَمِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yajtami3aani
يَجتَمِعَانِ
de två (m) - nutid
'ijtama3aa
إِجتَمَعَا
de två (m) - dåtid
yajtami3aa
يَجتَمِعَا
de två (m) - subjunktiv
yajtami3aa
يَجتَمِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tajtami3aani
تَجتَمِعَانِ
de två (f) - nutid
'ijtama3ataa
إِجتَمَعَتَا
de två (f) - dåtid
tajtami3aa
تَجتَمِعَا
de två (f) - subjunktiv
tajtami3aa
تَجتَمِعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.