Böjningsformer av verbet 'att samla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ajma3u
أَجمَعُ
jag - nutid
jama3tu
جَمَعتُ
jag - dåtid
'ajma3a
أَجمَعَ
jag - subjunktiv
'ajma3
أَجمَع
jag - jussiv
du (m)
tajma3u
تَجمَعُ
du (m) - nutid
jama3ta
جَمَعتَ
du (m) - dåtid
tajma3a
تَجمَعَ
du (m) - subjunktiv
tajma3
تَجمَع
du (m) - jussiv
du (f)
tajma3iina
تَجمَعِينَ
du (f) - nutid
jama3ti
جَمَعتِ
du (f) - dåtid
tajma3ii
تَجمَعِي
du (f) - subjunktiv
tajma3ii
تَجمَعِي
du (f) - jussiv
han
yajma3u
يَجمَعُ
han - nutid
jama3a
جَمَعَ
han - dåtid
yajma3a
يَجمَعَ
han - subjunktiv
yajma3
يَجمَع
han - jussiv
hon
tajma3u
تَجمَعُ
hon - nutid
jama3at
جَمَعَت
hon - dåtid
tajma3a
تَجمَعَ
hon - subjunktiv
tajma3
تَجمَع
hon - jussiv
vi
najma3u
نَجمَعُ
vi - nutid
jama3naa
جَمَعنَا
vi - dåtid
najma3a
نَجمَعَ
vi - subjunktiv
najma3
نَجمَع
vi - jussiv
ni (m)
tajma3uuna
تَجمَعُونَ
ni (m) - nutid
jama3tum
جَمَعتُم
ni (m) - dåtid
tajma3uu
تَجمَعُوا
ni (m) - subjunktiv
tajma3uu
تَجمَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tajma3na
تَجمَعنَ
ni (f) - nutid
jama3tunna
جَمَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tajma3na
تَجمَعنَ
ni (f) - subjunktiv
tajma3na
تَجمَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yajma3uuna
يَجمَعُونَ
de (m) - nutid
jama3uu
جَمَعُوا
de (m) - dåtid
yajma3uu
يَجمَعُوا
de (m) - subjunktiv
yajma3uu
يَجمَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yajma3na
يَجمَعنَ
de (f) - nutid
jama3na
جَمَعنَ
de (f) - dåtid
yajma3na
يَجمَعنَ
de (f) - subjunktiv
yajma3na
يَجمَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tajma3aani
تَجمَعَانِ
ni två - nutid
jama3tumaa
جَمَعتُمَا
ni två - dåtid
tajma3aa
تَجمَعَا
ni två - subjunktiv
tajma3aa
تَجمَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yajma3aani
يَجمَعَانِ
de två (m) - nutid
jama3aa
جَمَعَا
de två (m) - dåtid
yajma3aa
يَجمَعَا
de två (m) - subjunktiv
yajma3aa
يَجمَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tajma3aani
تَجمَعَانِ
de två (f) - nutid
jama3ataa
جَمَعَتَا
de två (f) - dåtid
tajma3aa
تَجمَعَا
de två (f) - subjunktiv
tajma3aa
تَجمَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ijma3
إِجمَع
du (m) - imperativ
du (f)
'ijma3ii
إِجمَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ijma3aa
إِجمَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ijma3uu
إِجمَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ijma3na
إِجمَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.