Böjningsformer av verbet 'att fÃ¥ att höra, recitera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usammi3u
أُسَمِّعُ
jag - nutid
samma3tu
سَمَّعتُ
jag - dåtid
'usammi3
أُسَمِّع
jag - subjunktiv
'usammi3
أُسَمِّع
jag - jussiv
du (m)
tusammi3u
تُسَمِّعُ
du (m) - nutid
samma3ta
سَمَّعتَ
du (m) - dåtid
tusammi3
تُسَمِّع
du (m) - subjunktiv
tusammi3
تُسَمِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tusammi3iina
تُسَمِّعِينَ
du (f) - nutid
samma3ti
سَمَّعتِ
du (f) - dåtid
tusammi3ii
تُسَمِّعِي
du (f) - subjunktiv
tusammi3ii
تُسَمِّعِي
du (f) - jussiv
han
yusammi3u
يُسَمِّعُ
han - nutid
samma3a
سَمَّعَ
han - dåtid
yusammi3
يُسَمِّع
han - subjunktiv
yusammi3
يُسَمِّع
han - jussiv
hon
tusammi3u
تُسَمِّعُ
hon - nutid
samma3at
سَمَّعَت
hon - dåtid
tusammi3
تُسَمِّع
hon - subjunktiv
tusammi3
تُسَمِّع
hon - jussiv
vi
nusammi3u
نُسَمِّعُ
vi - nutid
samma3naa
سَمَّعنَا
vi - dåtid
nusammi3
نُسَمِّع
vi - subjunktiv
nusammi3
نُسَمِّع
vi - jussiv
ni (m)
tusammi3uuna
تُسَمِّعُونَ
ni (m) - nutid
samma3tum
سَمَّعتُم
ni (m) - dåtid
tusammi3uu
تُسَمِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tusammi3uu
تُسَمِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusammi3na
تُسَمِّعنَ
ni (f) - nutid
samma3tunna
سَمَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusammi3na
تُسَمِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tusammi3na
تُسَمِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusammi3uuna
يُسَمِّعُونَ
de (m) - nutid
samma3uu
سَمَّعُوا
de (m) - dåtid
yusammi3uu
يُسَمِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yusammi3uu
يُسَمِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusammi3na
يُسَمِّعنَ
de (f) - nutid
samma3na
سَمَّعنَ
de (f) - dåtid
yusammi3na
يُسَمِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yusammi3na
يُسَمِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusammi3aani
تُسَمِّعَانِ
ni två - nutid
samma3tumaa
سَمَّعتُمَا
ni två - dåtid
tusammi3aa
تُسَمِّعَا
ni två - subjunktiv
tusammi3aa
تُسَمِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusammi3aani
يُسَمِّعَانِ
de två (m) - nutid
samma3aa
سَمَّعَا
de två (m) - dåtid
yusammi3aa
يُسَمِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yusammi3aa
يُسَمِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusammi3aani
تُسَمِّعَانِ
de två (f) - nutid
samma3ataa
سَمَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tusammi3aa
تُسَمِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tusammi3aa
تُسَمِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.