Böjningsformer av verbet 'att förklara, tydliggöra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uwaDDiHu
أُوَضِّحُ
jag - nutid
waDDaHtu
وَضَّحتُ
jag - dåtid
'uwaDDiH
أُوَضِّح
jag - subjunktiv
'uwaDDiH
أُوَضِّح
jag - jussiv
du (m)
tuwaDDiHu
تُوَضِّحُ
du (m) - nutid
waDDaHta
وَضَّحتَ
du (m) - dåtid
tuwaDDiH
تُوَضِّح
du (m) - subjunktiv
tuwaDDiH
تُوَضِّح
du (m) - jussiv
du (f)
tuwaDDiHiina
تُوَضِّحِينَ
du (f) - nutid
waDDaHti
وَضَّحتِ
du (f) - dåtid
tuwaDDiHii
تُوَضِّحِي
du (f) - subjunktiv
tuwaDDiHii
تُوَضِّحِي
du (f) - jussiv
han
yuwaDDiHu
يُوَضِّحُ
han - nutid
waDDaHa
وَضَّحَ
han - dåtid
yuwaDDiH
يُوَضِّح
han - subjunktiv
yuwaDDiH
يُوَضِّح
han - jussiv
hon
tuwaDDiHu
تُوَضِّحُ
hon - nutid
waDDaHat
وَضَّحَت
hon - dåtid
tuwaDDiH
تُوَضِّح
hon - subjunktiv
tuwaDDiH
تُوَضِّح
hon - jussiv
vi
nuwaDDiHu
نُوَضِّحُ
vi - nutid
waDDaHnaa
وَضَّحنَا
vi - dåtid
nuwaDDiH
نُوَضِّح
vi - subjunktiv
nuwaDDiH
نُوَضِّح
vi - jussiv
ni (m)
tuwaDDiHuuna
تُوَضِّحُونَ
ni (m) - nutid
waDDaHtum
وَضَّحتُم
ni (m) - dåtid
tuwaDDiHuu
تُوَضِّحُوا
ni (m) - subjunktiv
tuwaDDiHuu
تُوَضِّحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuwaDDiHna
تُوَضِّحنَ
ni (f) - nutid
waDDaHtunna
وَضَّحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuwaDDiHna
تُوَضِّحنَ
ni (f) - subjunktiv
tuwaDDiHna
تُوَضِّحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuwaDDiHuuna
يُوَضِّحُونَ
de (m) - nutid
waDDaHuu
وَضَّحُوا
de (m) - dåtid
yuwaDDiHuu
يُوَضِّحُوا
de (m) - subjunktiv
yuwaDDiHuu
يُوَضِّحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuwaDDiHna
يُوَضِّحنَ
de (f) - nutid
waDDaHna
وَضَّحنَ
de (f) - dåtid
yuwaDDiHna
يُوَضِّحنَ
de (f) - subjunktiv
yuwaDDiHna
يُوَضِّحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuwaDDiHaani
تُوَضِّحَانِ
ni två - nutid
waDDaHtumaa
وَضَّحتُمَا
ni två - dåtid
tuwaDDiHaa
تُوَضِّحَا
ni två - subjunktiv
tuwaDDiHaa
تُوَضِّحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuwaDDiHaani
يُوَضِّحَانِ
de två (m) - nutid
waDDaHaa
وَضَّحَا
de två (m) - dåtid
yuwaDDiHaa
يُوَضِّحَا
de två (m) - subjunktiv
yuwaDDiHaa
يُوَضِّحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuwaDDiHaani
تُوَضِّحَانِ
de två (f) - nutid
waDDaHataa
وَضَّحَتَا
de två (f) - dåtid
tuwaDDiHaa
تُوَضِّحَا
de två (f) - subjunktiv
tuwaDDiHaa
تُوَضِّحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.