Böjningsformer av verbet 'att notera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ulaaHiZu
أُلَاحِظُ
jag - nutid
laaHaZtu
لَاحَظتُ
jag - dåtid
'ulaaHiZ
أُلَاحِظ
jag - subjunktiv
'ulaaHiZ
أُلَاحِظ
jag - jussiv
du (m)
tulaaHiZu
تُلَاحِظُ
du (m) - nutid
laaHaZta
لَاحَظتَ
du (m) - dåtid
tulaaHiZ
تُلَاحِظ
du (m) - subjunktiv
tulaaHiZ
تُلَاحِظ
du (m) - jussiv
du (f)
tulaaHiZiina
تُلَاحِظِينَ
du (f) - nutid
laaHaZti
لَاحَظتِ
du (f) - dåtid
tulaaHiZii
تُلَاحِظِي
du (f) - subjunktiv
tulaaHiZii
تُلَاحِظِي
du (f) - jussiv
han
yulaaHiZu
يُلَاحِظُ
han - nutid
laaHaZa
لَاحَظَ
han - dåtid
yulaaHiZ
يُلَاحِظ
han - subjunktiv
yulaaHiZ
يُلَاحِظ
han - jussiv
hon
tulaaHiZu
تُلَاحِظُ
hon - nutid
laaHaZat
لَاحَظَت
hon - dåtid
tulaaHiZ
تُلَاحِظ
hon - subjunktiv
tulaaHiZ
تُلَاحِظ
hon - jussiv
vi
nulaaHiZu
نُلَاحِظُ
vi - nutid
laaHaZnaa
لَاحَظنَا
vi - dåtid
nulaaHiZ
نُلَاحِظ
vi - subjunktiv
nulaaHiZ
نُلَاحِظ
vi - jussiv
ni (m)
tulaaHiZuuna
تُلَاحِظُونَ
ni (m) - nutid
laaHaZtum
لَاحَظتُم
ni (m) - dåtid
tulaaHiZuu
تُلَاحِظُوا
ni (m) - subjunktiv
tulaaHiZuu
تُلَاحِظُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tulaaHiZna
تُلَاحِظنَ
ni (f) - nutid
laaHaZtunna
لَاحَظتُنَّ
ni (f) - dåtid
tulaaHiZna
تُلَاحِظنَ
ni (f) - subjunktiv
tulaaHiZna
تُلَاحِظنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yulaaHiZuuna
يُلَاحِظُونَ
de (m) - nutid
laaHaZuu
لَاحَظُوا
de (m) - dåtid
yulaaHiZuu
يُلَاحِظُوا
de (m) - subjunktiv
yulaaHiZuu
يُلَاحِظُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yulaaHiZna
يُلَاحِظنَ
de (f) - nutid
laaHaZna
لَاحَظنَ
de (f) - dåtid
yulaaHiZna
يُلَاحِظنَ
de (f) - subjunktiv
yulaaHiZna
يُلَاحِظنَ
de (f) - jussiv
ni två
tulaaHiZaani
تُلَاحِظَانِ
ni två - nutid
laaHaZtumaa
لَاحَظتُمَا
ni två - dåtid
tulaaHiZaa
تُلَاحِظَا
ni två - subjunktiv
tulaaHiZaa
تُلَاحِظَا
ni två - jussiv
de två (m)
yulaaHiZaani
يُلَاحِظَانِ
de två (m) - nutid
laaHaZaa
لَاحَظَا
de två (m) - dåtid
yulaaHiZaa
يُلَاحِظَا
de två (m) - subjunktiv
yulaaHiZaa
يُلَاحِظَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tulaaHiZaani
تُلَاحِظَانِ
de två (f) - nutid
laaHaZataa
لَاحَظَتَا
de två (f) - dåtid
tulaaHiZaa
تُلَاحِظَا
de två (f) - subjunktiv
tulaaHiZaa
تُلَاحِظَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.