Böjningsformer av verbet 'att dra tillbaka huvudet, huka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqba3u
أَقبَعُ
jag - nutid
qaba3tu
قَبَعتُ
jag - dåtid
'aqba3a
أَقبَعَ
jag - subjunktiv
'aqba3
أَقبَع
jag - jussiv
du (m)
taqba3u
تَقبَعُ
du (m) - nutid
qaba3ta
قَبَعتَ
du (m) - dåtid
taqba3a
تَقبَعَ
du (m) - subjunktiv
taqba3
تَقبَع
du (m) - jussiv
du (f)
taqba3iina
تَقبَعِينَ
du (f) - nutid
qaba3ti
قَبَعتِ
du (f) - dåtid
taqba3ii
تَقبَعِي
du (f) - subjunktiv
taqba3ii
تَقبَعِي
du (f) - jussiv
han
yaqba3u
يَقبَعُ
han - nutid
qaba3a
قَبَعَ
han - dåtid
yaqba3a
يَقبَعَ
han - subjunktiv
yaqba3
يَقبَع
han - jussiv
hon
taqba3u
تَقبَعُ
hon - nutid
qaba3at
قَبَعَت
hon - dåtid
taqba3a
تَقبَعَ
hon - subjunktiv
taqba3
تَقبَع
hon - jussiv
vi
naqba3u
نَقبَعُ
vi - nutid
qaba3naa
قَبَعنَا
vi - dåtid
naqba3a
نَقبَعَ
vi - subjunktiv
naqba3
نَقبَع
vi - jussiv
ni (m)
taqba3uuna
تَقبَعُونَ
ni (m) - nutid
qaba3tum
قَبَعتُم
ni (m) - dåtid
taqba3uu
تَقبَعُوا
ni (m) - subjunktiv
taqba3uu
تَقبَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqba3na
تَقبَعنَ
ni (f) - nutid
qaba3tunna
قَبَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqba3na
تَقبَعنَ
ni (f) - subjunktiv
taqba3na
تَقبَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqba3uuna
يَقبَعُونَ
de (m) - nutid
qaba3uu
قَبَعُوا
de (m) - dåtid
yaqba3uu
يَقبَعُوا
de (m) - subjunktiv
yaqba3uu
يَقبَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqba3na
يَقبَعنَ
de (f) - nutid
qaba3na
قَبَعنَ
de (f) - dåtid
yaqba3na
يَقبَعنَ
de (f) - subjunktiv
yaqba3na
يَقبَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
taqba3aani
تَقبَعَانِ
ni två - nutid
qaba3tumaa
قَبَعتُمَا
ni två - dåtid
taqba3aa
تَقبَعَا
ni två - subjunktiv
taqba3aa
تَقبَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqba3aani
يَقبَعَانِ
de två (m) - nutid
qaba3aa
قَبَعَا
de två (m) - dåtid
yaqba3aa
يَقبَعَا
de två (m) - subjunktiv
yaqba3aa
يَقبَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqba3aani
تَقبَعَانِ
de två (f) - nutid
qaba3ataa
قَبَعَتَا
de två (f) - dåtid
taqba3aa
تَقبَعَا
de två (f) - subjunktiv
taqba3aa
تَقبَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iqba3
إِقبَع
du (m) - imperativ
du (f)
'iqba3ii
إِقبَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iqba3aa
إِقبَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iqba3uu
إِقبَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iqba3na
إِقبَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.