Böjningsformer av verbet 'att utföra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unaffidhu
أُنَفِّذُ
jag - nutid
naffadhtu
نَفَّذتُ
jag - dåtid
'unaffidh
أُنَفِّذ
jag - subjunktiv
'unaffidh
أُنَفِّذ
jag - jussiv
du (m)
tunaffidhu
تُنَفِّذُ
du (m) - nutid
naffadhta
نَفَّذتَ
du (m) - dåtid
tunaffidh
تُنَفِّذ
du (m) - subjunktiv
tunaffidh
تُنَفِّذ
du (m) - jussiv
du (f)
tunaffidhiina
تُنَفِّذِينَ
du (f) - nutid
naffadhti
نَفَّذتِ
du (f) - dåtid
tunaffidhii
تُنَفِّذِي
du (f) - subjunktiv
tunaffidhii
تُنَفِّذِي
du (f) - jussiv
han
yunaffidhu
يُنَفِّذُ
han - nutid
naffadha
نَفَّذَ
han - dåtid
yunaffidh
يُنَفِّذ
han - subjunktiv
yunaffidh
يُنَفِّذ
han - jussiv
hon
tunaffidhu
تُنَفِّذُ
hon - nutid
naffadhat
نَفَّذَت
hon - dåtid
tunaffidh
تُنَفِّذ
hon - subjunktiv
tunaffidh
تُنَفِّذ
hon - jussiv
vi
nunaffidhu
نُنَفِّذُ
vi - nutid
naffadhnaa
نَفَّذنَا
vi - dåtid
nunaffidh
نُنَفِّذ
vi - subjunktiv
nunaffidh
نُنَفِّذ
vi - jussiv
ni (m)
tunaffidhuuna
تُنَفِّذُونَ
ni (m) - nutid
naffadhtum
نَفَّذتُم
ni (m) - dåtid
tunaffidhuu
تُنَفِّذُوا
ni (m) - subjunktiv
tunaffidhuu
تُنَفِّذُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunaffidhna
تُنَفِّذنَ
ni (f) - nutid
naffadhtunna
نَفَّذتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunaffidhna
تُنَفِّذنَ
ni (f) - subjunktiv
tunaffidhna
تُنَفِّذنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunaffidhuuna
يُنَفِّذُونَ
de (m) - nutid
naffadhuu
نَفَّذُوا
de (m) - dåtid
yunaffidhuu
يُنَفِّذُوا
de (m) - subjunktiv
yunaffidhuu
يُنَفِّذُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunaffidhna
يُنَفِّذنَ
de (f) - nutid
naffadhna
نَفَّذنَ
de (f) - dåtid
yunaffidhna
يُنَفِّذنَ
de (f) - subjunktiv
yunaffidhna
يُنَفِّذنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunaffidhaani
تُنَفِّذَانِ
ni två - nutid
naffadhtumaa
نَفَّذتُمَا
ni två - dåtid
tunaffidhaa
تُنَفِّذَا
ni två - subjunktiv
tunaffidhaa
تُنَفِّذَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunaffidhaani
يُنَفِّذَانِ
de två (m) - nutid
naffadhaa
نَفَّذَا
de två (m) - dåtid
yunaffidhaa
يُنَفِّذَا
de två (m) - subjunktiv
yunaffidhaa
يُنَفِّذَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunaffidhaani
تُنَفِّذَانِ
de två (f) - nutid
naffadhataa
نَفَّذَتَا
de två (f) - dåtid
tunaffidhaa
تُنَفِّذَا
de två (f) - subjunktiv
tunaffidhaa
تُنَفِّذَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.