Böjningsformer av verbet 'att isoleras, vara ensam'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anfaridu
أَنفَرِدُ
jag - nutid
'infaradtu
إِنفَرَدتُ
jag - dåtid
'anfarid
أَنفَرِد
jag - subjunktiv
'anfarid
أَنفَرِد
jag - jussiv
du (m)
tanfaridu
تَنفَرِدُ
du (m) - nutid
'infaradta
إِنفَرَدتَ
du (m) - dåtid
tanfarid
تَنفَرِد
du (m) - subjunktiv
tanfarid
تَنفَرِد
du (m) - jussiv
du (f)
tanfaridiina
تَنفَرِدِينَ
du (f) - nutid
'infaradti
إِنفَرَدتِ
du (f) - dåtid
tanfaridii
تَنفَرِدِي
du (f) - subjunktiv
tanfaridii
تَنفَرِدِي
du (f) - jussiv
han
yanfaridu
يَنفَرِدُ
han - nutid
'infarada
إِنفَرَدَ
han - dåtid
yanfarid
يَنفَرِد
han - subjunktiv
yanfarid
يَنفَرِد
han - jussiv
hon
tanfaridu
تَنفَرِدُ
hon - nutid
'infaradat
إِنفَرَدَت
hon - dåtid
tanfarid
تَنفَرِد
hon - subjunktiv
tanfarid
تَنفَرِد
hon - jussiv
vi
nanfaridu
نَنفَرِدُ
vi - nutid
'infaradnaa
إِنفَرَدنَا
vi - dåtid
nanfarid
نَنفَرِد
vi - subjunktiv
nanfarid
نَنفَرِد
vi - jussiv
ni (m)
tanfariduuna
تَنفَرِدُونَ
ni (m) - nutid
'infaradtum
إِنفَرَدتُم
ni (m) - dåtid
tanfariduu
تَنفَرِدُوا
ni (m) - subjunktiv
tanfariduu
تَنفَرِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanfaridna
تَنفَرِدنَ
ni (f) - nutid
'infaradtunna
إِنفَرَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanfaridna
تَنفَرِدنَ
ni (f) - subjunktiv
tanfaridna
تَنفَرِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanfariduuna
يَنفَرِدُونَ
de (m) - nutid
'infaraduu
إِنفَرَدُوا
de (m) - dåtid
yanfariduu
يَنفَرِدُوا
de (m) - subjunktiv
yanfariduu
يَنفَرِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanfaridna
يَنفَرِدنَ
de (f) - nutid
'infaradna
إِنفَرَدنَ
de (f) - dåtid
yanfaridna
يَنفَرِدنَ
de (f) - subjunktiv
yanfaridna
يَنفَرِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanfaridaani
تَنفَرِدَانِ
ni två - nutid
'infaradtumaa
إِنفَرَدتُمَا
ni två - dåtid
tanfaridaa
تَنفَرِدَا
ni två - subjunktiv
tanfaridaa
تَنفَرِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanfaridaani
يَنفَرِدَانِ
de två (m) - nutid
'infaradaa
إِنفَرَدَا
de två (m) - dåtid
yanfaridaa
يَنفَرِدَا
de två (m) - subjunktiv
yanfaridaa
يَنفَرِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanfaridaani
تَنفَرِدَانِ
de två (f) - nutid
'infaradataa
إِنفَرَدَتَا
de två (f) - dåtid
tanfaridaa
تَنفَرِدَا
de två (f) - subjunktiv
tanfaridaa
تَنفَرِدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.