Böjningsformer av verbet 'att slakta'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'adhbaHu
أَذبَحُ
jag - nutid
dhabaHtu
ذَبَحتُ
jag - dåtid
'adhbaHa
أَذبَحَ
jag - subjunktiv
'adhbaH
أَذبَح
jag - jussiv
du (m)
tadhbaHu
تَذبَحُ
du (m) - nutid
dhabaHta
ذَبَحتَ
du (m) - dåtid
tadhbaHa
تَذبَحَ
du (m) - subjunktiv
tadhbaH
تَذبَح
du (m) - jussiv
du (f)
tadhbaHiina
تَذبَحِينَ
du (f) - nutid
dhabaHti
ذَبَحتِ
du (f) - dåtid
tadhbaHii
تَذبَحِي
du (f) - subjunktiv
tadhbaHii
تَذبَحِي
du (f) - jussiv
han
yadhbaHu
يَذبَحُ
han - nutid
dhabaHa
ذَبَحَ
han - dåtid
yadhbaHa
يَذبَحَ
han - subjunktiv
yadhbaH
يَذبَح
han - jussiv
hon
tadhbaHu
تَذبَحُ
hon - nutid
dhabaHat
ذَبَحَت
hon - dåtid
tadhbaHa
تَذبَحَ
hon - subjunktiv
tadhbaH
تَذبَح
hon - jussiv
vi
nadhbaHu
نَذبَحُ
vi - nutid
dhabaHnaa
ذَبَحنَا
vi - dåtid
nadhbaHa
نَذبَحَ
vi - subjunktiv
nadhbaH
نَذبَح
vi - jussiv
ni (m)
tadhbaHuuna
تَذبَحُونَ
ni (m) - nutid
dhabaHtum
ذَبَحتُم
ni (m) - dåtid
tadhbaHuu
تَذبَحُوا
ni (m) - subjunktiv
tadhbaHuu
تَذبَحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadhbaHna
تَذبَحنَ
ni (f) - nutid
dhabaHtunna
ذَبَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadhbaHna
تَذبَحنَ
ni (f) - subjunktiv
tadhbaHna
تَذبَحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yadhbaHuuna
يَذبَحُونَ
de (m) - nutid
dhabaHuu
ذَبَحُوا
de (m) - dåtid
yadhbaHuu
يَذبَحُوا
de (m) - subjunktiv
yadhbaHuu
يَذبَحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadhbaHna
يَذبَحنَ
de (f) - nutid
dhabaHna
ذَبَحنَ
de (f) - dåtid
yadhbaHna
يَذبَحنَ
de (f) - subjunktiv
yadhbaHna
يَذبَحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tadhbaHaani
تَذبَحَانِ
ni två - nutid
dhabaHtumaa
ذَبَحتُمَا
ni två - dåtid
tadhbaHaa
تَذبَحَا
ni två - subjunktiv
tadhbaHaa
تَذبَحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yadhbaHaani
يَذبَحَانِ
de två (m) - nutid
dhabaHaa
ذَبَحَا
de två (m) - dåtid
yadhbaHaa
يَذبَحَا
de två (m) - subjunktiv
yadhbaHaa
يَذبَحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tadhbaHaani
تَذبَحَانِ
de två (f) - nutid
dhabaHataa
ذَبَحَتَا
de två (f) - dåtid
tadhbaHaa
تَذبَحَا
de två (f) - subjunktiv
tadhbaHaa
تَذبَحَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'idhbaH
إِذبَح
du (m) - imperativ
du (f)
'idhbaHii
إِذبَحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'idhbaHaa
إِذبَحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'idhbaHuu
إِذبَحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'idhbaHna
إِذبَحنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.