Böjningsformer av verbet 'att begÃ¥ självmord'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'antaHiru
أَنتَحِرُ
jag - nutid
'intaHartu
إِنتَحَرتُ
jag - dåtid
'antaHir
أَنتَحِر
jag - subjunktiv
'antaHir
أَنتَحِر
jag - jussiv
du (m)
tantaHiru
تَنتَحِرُ
du (m) - nutid
'intaHarta
إِنتَحَرتَ
du (m) - dåtid
tantaHir
تَنتَحِر
du (m) - subjunktiv
tantaHir
تَنتَحِر
du (m) - jussiv
du (f)
tantaHiriina
تَنتَحِرِينَ
du (f) - nutid
'intaHarti
إِنتَحَرتِ
du (f) - dåtid
tantaHirii
تَنتَحِرِي
du (f) - subjunktiv
tantaHirii
تَنتَحِرِي
du (f) - jussiv
han
yantaHiru
يَنتَحِرُ
han - nutid
'intaHara
إِنتَحَرَ
han - dåtid
yantaHir
يَنتَحِر
han - subjunktiv
yantaHir
يَنتَحِر
han - jussiv
hon
tantaHiru
تَنتَحِرُ
hon - nutid
'intaHarat
إِنتَحَرَت
hon - dåtid
tantaHir
تَنتَحِر
hon - subjunktiv
tantaHir
تَنتَحِر
hon - jussiv
vi
nantaHiru
نَنتَحِرُ
vi - nutid
'intaHarnaa
إِنتَحَرنَا
vi - dåtid
nantaHir
نَنتَحِر
vi - subjunktiv
nantaHir
نَنتَحِر
vi - jussiv
ni (m)
tantaHiruuna
تَنتَحِرُونَ
ni (m) - nutid
'intaHartum
إِنتَحَرتُم
ni (m) - dåtid
tantaHiruu
تَنتَحِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tantaHiruu
تَنتَحِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tantaHirna
تَنتَحِرنَ
ni (f) - nutid
'intaHartunna
إِنتَحَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tantaHirna
تَنتَحِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tantaHirna
تَنتَحِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yantaHiruuna
يَنتَحِرُونَ
de (m) - nutid
'intaHaruu
إِنتَحَرُوا
de (m) - dåtid
yantaHiruu
يَنتَحِرُوا
de (m) - subjunktiv
yantaHiruu
يَنتَحِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yantaHirna
يَنتَحِرنَ
de (f) - nutid
'intaHarna
إِنتَحَرنَ
de (f) - dåtid
yantaHirna
يَنتَحِرنَ
de (f) - subjunktiv
yantaHirna
يَنتَحِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tantaHiraani
تَنتَحِرَانِ
ni två - nutid
'intaHartumaa
إِنتَحَرتُمَا
ni två - dåtid
tantaHiraa
تَنتَحِرَا
ni två - subjunktiv
tantaHiraa
تَنتَحِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yantaHiraani
يَنتَحِرَانِ
de två (m) - nutid
'intaHaraa
إِنتَحَرَا
de två (m) - dåtid
yantaHiraa
يَنتَحِرَا
de två (m) - subjunktiv
yantaHiraa
يَنتَحِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tantaHiraani
تَنتَحِرَانِ
de två (f) - nutid
'intaHarataa
إِنتَحَرَتَا
de två (f) - dåtid
tantaHiraa
تَنتَحِرَا
de två (f) - subjunktiv
tantaHiraa
تَنتَحِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.