Böjningsformer av verbet 'att betrakta som dum'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHammiqu
أُحَمِّقُ
jag - nutid
Hammaqtu
حَمَّقتُ
jag - dåtid
'uHammiq
أُحَمِّق
jag - subjunktiv
'uHammiq
أُحَمِّق
jag - jussiv
du (m)
tuHammiqu
تُحَمِّقُ
du (m) - nutid
Hammaqta
حَمَّقتَ
du (m) - dåtid
tuHammiq
تُحَمِّق
du (m) - subjunktiv
tuHammiq
تُحَمِّق
du (m) - jussiv
du (f)
tuHammiqiina
تُحَمِّقِينَ
du (f) - nutid
Hammaqti
حَمَّقتِ
du (f) - dåtid
tuHammiqii
تُحَمِّقِي
du (f) - subjunktiv
tuHammiqii
تُحَمِّقِي
du (f) - jussiv
han
yuHammiqu
يُحَمِّقُ
han - nutid
Hammaqa
حَمَّقَ
han - dåtid
yuHammiq
يُحَمِّق
han - subjunktiv
yuHammiq
يُحَمِّق
han - jussiv
hon
tuHammiqu
تُحَمِّقُ
hon - nutid
Hammaqat
حَمَّقَت
hon - dåtid
tuHammiq
تُحَمِّق
hon - subjunktiv
tuHammiq
تُحَمِّق
hon - jussiv
vi
nuHammiqu
نُحَمِّقُ
vi - nutid
Hammaqnaa
حَمَّقنَا
vi - dåtid
nuHammiq
نُحَمِّق
vi - subjunktiv
nuHammiq
نُحَمِّق
vi - jussiv
ni (m)
tuHammiquuna
تُحَمِّقُونَ
ni (m) - nutid
Hammaqtum
حَمَّقتُم
ni (m) - dåtid
tuHammiquu
تُحَمِّقُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHammiquu
تُحَمِّقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHammiqna
تُحَمِّقنَ
ni (f) - nutid
Hammaqtunna
حَمَّقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHammiqna
تُحَمِّقنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHammiqna
تُحَمِّقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHammiquuna
يُحَمِّقُونَ
de (m) - nutid
Hammaquu
حَمَّقُوا
de (m) - dåtid
yuHammiquu
يُحَمِّقُوا
de (m) - subjunktiv
yuHammiquu
يُحَمِّقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHammiqna
يُحَمِّقنَ
de (f) - nutid
Hammaqna
حَمَّقنَ
de (f) - dåtid
yuHammiqna
يُحَمِّقنَ
de (f) - subjunktiv
yuHammiqna
يُحَمِّقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHammiqaani
تُحَمِّقَانِ
ni två - nutid
Hammaqtumaa
حَمَّقتُمَا
ni två - dåtid
tuHammiqaa
تُحَمِّقَا
ni två - subjunktiv
tuHammiqaa
تُحَمِّقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHammiqaani
يُحَمِّقَانِ
de två (m) - nutid
Hammaqaa
حَمَّقَا
de två (m) - dåtid
yuHammiqaa
يُحَمِّقَا
de två (m) - subjunktiv
yuHammiqaa
يُحَمِّقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHammiqaani
تُحَمِّقَانِ
de två (f) - nutid
Hammaqataa
حَمَّقَتَا
de två (f) - dåtid
tuHammiqaa
تُحَمِّقَا
de två (f) - subjunktiv
tuHammiqaa
تُحَمِّقَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.