Böjningsformer av verbet 'att stanna, vara kvar'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'abqaa
أَبقَى
jag - nutid
baqiitu
بَقِيتُ
jag - dåtid
'abqaa
أَبقََ
jag - subjunktiv
'abqa
أَبقَ
jag - jussiv
du (m)
tabqaa
تَبقَى
du (m) - nutid
baqiita
بَقِيتَ
du (m) - dåtid
tabqaa
تَبقََ
du (m) - subjunktiv
tabqa
تَبقَ
du (m) - jussiv
du (f)
tabqayna
تَبقَينَ
du (f) - nutid
baqiiti
بَقِيتِ
du (f) - dåtid
tabqay
تَبقَي
du (f) - subjunktiv
tabqay
تَبقَي
du (f) - jussiv
han
yabqaa
يَبقَى
han - nutid
baqiya
بَقِيَ
han - dåtid
yabqaa
يَبقََ
han - subjunktiv
yabqa
يَبقَ
han - jussiv
hon
tabqaa
تَبقَى
hon - nutid
baqiyat
بَقِيَت
hon - dåtid
tabqaa
تَبقََ
hon - subjunktiv
tabqa
تَبقَ
hon - jussiv
vi
nabqaa
نَبقَى
vi - nutid
baqiinaa
بَقِينَا
vi - dåtid
nabqaa
نَبقََ
vi - subjunktiv
nabqa
نَبقَ
vi - jussiv
ni (m)
tabqawna
تَبقَونَ
ni (m) - nutid
baqiitum
بَقِيتُم
ni (m) - dåtid
tabqaw
تَبقَوا
ni (m) - subjunktiv
tabqaw
تَبقَوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tabqayna
تَبقَينَ
ni (f) - nutid
baqiitunna
بَقِيتُنَّ
ni (f) - dåtid
tabqayna
تَبقَينَ
ni (f) - subjunktiv
tabqayna
تَبقَينَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yabqawna
يَبقَونَ
de (m) - nutid
baquu
بَقُوا
de (m) - dåtid
yabqaw
يَبقَوا
de (m) - subjunktiv
yabqaw
يَبقَوا
de (m) - jussiv
de (f)
yabqayna
يَبقَينَ
de (f) - nutid
baqiina
بَقِينَ
de (f) - dåtid
yabqayna
يَبقَينَ
de (f) - subjunktiv
yabqayna
يَبقَينَ
de (f) - jussiv
ni två
tabqaaani
تَبقََانِ
ni två - nutid
baqiitumaa
بَقِيتُمَا
ni två - dåtid
tabqaaa
تَبقََا
ni två - subjunktiv
tabqaaa
تَبقََا
ni två - jussiv
de två (m)
yabqaaani
يَبقََانِ
de två (m) - nutid
baqiyaa
بَقِيَا
de två (m) - dåtid
yabqaaa
يَبقََا
de två (m) - subjunktiv
yabqaaa
يَبقََا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tabqaaani
تَبقََانِ
de två (f) - nutid
baqiyataa
بَقِيَتَا
de två (f) - dåtid
tabqaaa
تَبقََا
de två (f) - subjunktiv
tabqaaa
تَبقََا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ibqa
إِبقَ
du (m) - imperativ
du (f)
'ibqay
إِبقَي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ibqayaa
إِبقَيَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ibqaw
إِبقَوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ibqayna
إِبقَينَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.