Böjningsformer av verbet 'att svänga'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3arriju
أُعَرِّجُ
jag - nutid
3arrajtu
عَرَّجتُ
jag - dåtid
'u3arrij
أُعَرِّج
jag - subjunktiv
'u3arrij
أُعَرِّج
jag - jussiv
du (m)
tu3arriju
تُعَرِّجُ
du (m) - nutid
3arrajta
عَرَّجتَ
du (m) - dåtid
tu3arrij
تُعَرِّج
du (m) - subjunktiv
tu3arrij
تُعَرِّج
du (m) - jussiv
du (f)
tu3arrijiina
تُعَرِّجِينَ
du (f) - nutid
3arrajti
عَرَّجتِ
du (f) - dåtid
tu3arrijii
تُعَرِّجِي
du (f) - subjunktiv
tu3arrijii
تُعَرِّجِي
du (f) - jussiv
han
yu3arriju
يُعَرِّجُ
han - nutid
3arraja
عَرَّجَ
han - dåtid
yu3arrij
يُعَرِّج
han - subjunktiv
yu3arrij
يُعَرِّج
han - jussiv
hon
tu3arriju
تُعَرِّجُ
hon - nutid
3arrajat
عَرَّجَت
hon - dåtid
tu3arrij
تُعَرِّج
hon - subjunktiv
tu3arrij
تُعَرِّج
hon - jussiv
vi
nu3arriju
نُعَرِّجُ
vi - nutid
3arrajnaa
عَرَّجنَا
vi - dåtid
nu3arrij
نُعَرِّج
vi - subjunktiv
nu3arrij
نُعَرِّج
vi - jussiv
ni (m)
tu3arrijuuna
تُعَرِّجُونَ
ni (m) - nutid
3arrajtum
عَرَّجتُم
ni (m) - dåtid
tu3arrijuu
تُعَرِّجُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3arrijuu
تُعَرِّجُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3arrijna
تُعَرِّجنَ
ni (f) - nutid
3arrajtunna
عَرَّجتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3arrijna
تُعَرِّجنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3arrijna
تُعَرِّجنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3arrijuuna
يُعَرِّجُونَ
de (m) - nutid
3arrajuu
عَرَّجُوا
de (m) - dåtid
yu3arrijuu
يُعَرِّجُوا
de (m) - subjunktiv
yu3arrijuu
يُعَرِّجُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3arrijna
يُعَرِّجنَ
de (f) - nutid
3arrajna
عَرَّجنَ
de (f) - dåtid
yu3arrijna
يُعَرِّجنَ
de (f) - subjunktiv
yu3arrijna
يُعَرِّجنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3arrijaani
تُعَرِّجَانِ
ni två - nutid
3arrajtumaa
عَرَّجتُمَا
ni två - dåtid
tu3arrijaa
تُعَرِّجَا
ni två - subjunktiv
tu3arrijaa
تُعَرِّجَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3arrijaani
يُعَرِّجَانِ
de två (m) - nutid
3arrajaa
عَرَّجَا
de två (m) - dåtid
yu3arrijaa
يُعَرِّجَا
de två (m) - subjunktiv
yu3arrijaa
يُعَرِّجَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3arrijaani
تُعَرِّجَانِ
de två (f) - nutid
3arrajataa
عَرَّجَتَا
de två (f) - dåtid
tu3arrijaa
تُعَرِّجَا
de två (f) - subjunktiv
tu3arrijaa
تُعَرِّجَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.