Böjningsformer av verbet 'att fästa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'udabbisu
أُدَبِّسُ
jag - nutid
dabbastu
دَبَّستُ
jag - dåtid
'udabbis
أُدَبِّس
jag - subjunktiv
'udabbis
أُدَبِّس
jag - jussiv
du (m)
tudabbisu
تُدَبِّسُ
du (m) - nutid
dabbasta
دَبَّستَ
du (m) - dåtid
tudabbis
تُدَبِّس
du (m) - subjunktiv
tudabbis
تُدَبِّس
du (m) - jussiv
du (f)
tudabbisiina
تُدَبِّسِينَ
du (f) - nutid
dabbasti
دَبَّستِ
du (f) - dåtid
tudabbisii
تُدَبِّسِي
du (f) - subjunktiv
tudabbisii
تُدَبِّسِي
du (f) - jussiv
han
yudabbisu
يُدَبِّسُ
han - nutid
dabbasa
دَبَّسَ
han - dåtid
yudabbis
يُدَبِّس
han - subjunktiv
yudabbis
يُدَبِّس
han - jussiv
hon
tudabbisu
تُدَبِّسُ
hon - nutid
dabbasat
دَبَّسَت
hon - dåtid
tudabbis
تُدَبِّس
hon - subjunktiv
tudabbis
تُدَبِّس
hon - jussiv
vi
nudabbisu
نُدَبِّسُ
vi - nutid
dabbasnaa
دَبَّسنَا
vi - dåtid
nudabbis
نُدَبِّس
vi - subjunktiv
nudabbis
نُدَبِّس
vi - jussiv
ni (m)
tudabbisuuna
تُدَبِّسُونَ
ni (m) - nutid
dabbastum
دَبَّستُم
ni (m) - dåtid
tudabbisuu
تُدَبِّسُوا
ni (m) - subjunktiv
tudabbisuu
تُدَبِّسُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tudabbisna
تُدَبِّسنَ
ni (f) - nutid
dabbastunna
دَبَّستُنَّ
ni (f) - dåtid
tudabbisna
تُدَبِّسنَ
ni (f) - subjunktiv
tudabbisna
تُدَبِّسنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yudabbisuuna
يُدَبِّسُونَ
de (m) - nutid
dabbasuu
دَبَّسُوا
de (m) - dåtid
yudabbisuu
يُدَبِّسُوا
de (m) - subjunktiv
yudabbisuu
يُدَبِّسُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yudabbisna
يُدَبِّسنَ
de (f) - nutid
dabbasna
دَبَّسنَ
de (f) - dåtid
yudabbisna
يُدَبِّسنَ
de (f) - subjunktiv
yudabbisna
يُدَبِّسنَ
de (f) - jussiv
ni två
tudabbisaani
تُدَبِّسَانِ
ni två - nutid
dabbastumaa
دَبَّستُمَا
ni två - dåtid
tudabbisaa
تُدَبِّسَا
ni två - subjunktiv
tudabbisaa
تُدَبِّسَا
ni två - jussiv
de två (m)
yudabbisaani
يُدَبِّسَانِ
de två (m) - nutid
dabbasaa
دَبَّسَا
de två (m) - dåtid
yudabbisaa
يُدَبِّسَا
de två (m) - subjunktiv
yudabbisaa
يُدَبِّسَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tudabbisaani
تُدَبِّسَانِ
de två (f) - nutid
dabbasataa
دَبَّسَتَا
de två (f) - dåtid
tudabbisaa
تُدَبِّسَا
de två (f) - subjunktiv
tudabbisaa
تُدَبِّسَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.